Bröst,bulimi och förkylningar

Vad man blir ynklig när man är förkyld ibland.Jag är som män är när de är förkylda,enligt en viss TV-reklam.Gnäller,ömkar mig.Låg vaken till fem,då vaknade ett förkylt barn som behövde lite extra omtanke det med så det slutade med att maken fick flytta ner på soffan eftersom dubbelsängen var full med mig och tre barn.Somnade vid sex.En timme senare skulle barn väckas och gå till skolan.Det var länge sen jag mådde så pyton som när klockan ringde vid sju idag.

Så,idag ska här nog sys lite.Jag erkänner,jag är också svag för lite gammaldags plyschbyxor och unisexkläder,men att betala multum hos Danskt barnklädesmärke för kläder man rätt enkelt kan sy själv,nähä.Inte är det generellt direkt ekonomiskt att sy idag när Lindex säljer billiga och snygga kläder,men okej,kan man hösta hem några meter snyggt tyg på Skroten(tygbutik i Kinna känd för sina bra priser)så är det kul att sy eget och sätta egen prägel på.

En kul sak inträffade iallafall den här veckan när jag var på utvecklingssamtal med den snart sexåriga dottern.Fröken påpekade särskilt att hon var bra på att ta för sig,står inte tillbaka för killarna en millimeter utan vågar synas och höras.Okej,jag är inte perfekt,men det är iallafall ett bevis på att jag och maken måste gjort någonting rätt!:-)

Ja,jag är lite stolt.Fast vi inte direkt gjort något särskilt,bara behandlat henne exakt på samma sätt som bröderna.

Apropå feminism och aningen missriktad sådan är bara bröst inte tillåtet på ett badhus i Uppsala.Förmodligen inte på några andra offentliga badhus på den här sidan verkligheten heller.Visst har jag funderat på vad som skulle hända om vi kvinnor gjorde som män och vandrade runt utan behå på simhallen.Alla skulle stirra förstås.Varför?För att kvinnans kropp är sexualiserad sedan urminnes tider,säg något man inte vet.Brösten borde i den bästa av världar bara vara källa till den fantastiska mjölken,men har genom århundraden blivit mer laddade än så.Vete sjutton om jag skulle vilja visa mina stora,hängiga sjubarnsbröst för andra,kanske skulle jag bry mig mer om de verkligen vore något att visa för allmänheten;-)?Vi får jobba på saken några hundra år så kanske det en dag i en avlägsen framtid blir okej även för kvinnor att gå barbröstade.Eller så kan ju männen börja använda Cosmo Kramer´s Mansier,alltså en behå för män.Det kanske vore en lösning som skapar en viss poetisk rättvisa!

Som fd bulimiker måste jag förstås också uppmärksamma att ätstörningar är sorgligt underprioriterade i vården.Speciellt bulimikerna,för de är så osynliga.De har i regel inga direkt utstickande ben på höfterna och inga skeletalt utmärglade ansikten utan ser ut mest som alla andra i kroppen,möjligen med lite sår på händerna efter allt kräkande.Sällan överviktiga,normal eller lite underviktiga,ofta säkert lite mer impulsiva än anorektiker.Kanske tycker vårdansvariga inte att bulimikerna är någon angelägen grupp eftersom de är så normala i sin kroppsvikt.Men de har totalt fel.Bulimikerna kanske inte svälter ihjäl med någon dramatik,de löper istället andra lika stora risker tillexempel i form av självmordstankar,självmordsförsök och självskadande.De är än mer missförstådda för att deras beteende är i andras ögon ännu mer bisarrt än självsvält.Och mer skambelagt.

backlash

Ibland blir jag illamående av sorg.Som när jag läste om Baby Grace(som egentligen hette Riley Ann).Jag tycker mig känna igen mönstret från andra liknande fall.Tonårig,ensamstående mamma möter något äldre kåkfarartyp med psykopatiska drag.Psykopaten manipulerar den förmodligen sen tidigare sårbara mamman så hon inte vågar skydda sitt barn utan spelar med honom,kanske för att hon är lätt utvecklingsstörd,psykiskt störd eller vad vet jag.
Nu slipper baby Grace anonymiteten,mamman och pojkvännen får sitt straff och någon slags rättvisa har skipats.Inte den som man skulle önskat,att flickan levt och fått komma till ett gott hem,men iallafall.Vila i frid,Baby Grace.

Självmordssajterna är nyhetsstoff igen.De är ett av alla dessa ting som alltid orsakar rabalder när någon tidning braskar på fastän de funnits där länge.Liksom Pro-Anasajterna,alltså websidor som förespråkar anorexi som livsstil.Jag har inte besökt någon av dem mer än någon enstaka gång.Det räcker fint att surfa in på någon till synes oskyldig poesisajt a´la Lunar med övervikt på tonåringar för att fatta vad det rör sig om.En del av dem har förbjudit bilder på skurna armar,men censur hjälper ju aldrig förstås.Den triggar.Gasta på om skolans ansvar och nätcensur så mycket ni vill,men var är föräldrarna?Är verkligen så många som min aningslösa mamma som inte ville eller orkade se?Det tror jag inte.Varför har ungarna egna datorer på sina rum där ingen ser vad de sysslar med?Inte konstigt att de känner sig osedda.För faktiskt tror jag inte att ett lyckligt barn väljer att skära sig av någon anledning.

Mediaikonen Madonna har spraymålat sina får.För en artikel i Vogue verkar det som.Och?Finns det inte andra tanter som spraymålar sina pudlar?Gör inte japaner det med sina knähundar?Folk har alldeles för mycket fritid att låta sina missriktade omsorger löpa amok på.

Ibland blir man riktigt orolig

Som över att var fjärde svensk tror att HIV kan botas.Jo,det är uppenbarligen sant.
Jag tyckte alltid lite synd om min generation.Vi som växte upp och började ha sex precis när HIV var som allra mest skrämmande för folk,på gränsen till mytologi-skrämmande.Min sexdebut blev försenad på grund av denna skräck,och jag var inte ensam.Hellre vänta än att leva med ångest efteråt,liksom.Men vi var åtminstone inte omedvetna.
Nu verkar kidsen tro att allt kan botas med antibiotika och att den som är snygg och fräsch omöjligt kan ha HIV,för HIV är det ju bara gatuknarkare som har.Vad lever ni i för värld?Vad har skolan ställt till med?Satt på skygglappar på dem?Eller är föräldrarna bara rädda för att ens ta i det här ämnet med tång?Själv har jag några år kvar tills ungarna börjar komma upp i den åldern det är aktuellt,men you better believe att jag inte kommer strunta i det!

Seriöst blödig

Jag började gråta till Van Veeteren igår.Detta kan aldrig vara ett gott tecken.Antingen är jag gravid(föga troligt eftersom jag ammar heltid) eller så kommer mensen tillbaka.Jag vet inte vad som vore värst,så koko är jag idag.

Ny Tradera-all-time-stupid:645 kronor för en gammal mönsterbok av Kerstin Lokrantz(designer/formgivare som var populär på sextio och sjuttiotalen,idag förmodligen en guru bland alla retronötter som vill manifestera sig själva genom barnens klädsel).
Apropå tyger har jag nu 16 meter velour i olika kulörer som jag inte vågar sätta saxen i eftersom jag fått panik för att göra fel.Plus ett antal meter av andra trikåer.Jag tror jag ska sitta uppe och göra slag i saken inatt.

Någon mer som hatar julen redan?Räck upp en hand.Om jag inte hade barn hade jag druckit starkvinsglögg och på det viset överlevt släktingarna man inte tål.Nu får det till andra knep.Vi barn till dysfunktionella föräldrar har ofta julfobi har jag märkt.Det var på julen våra föräldrar gick igenom,drack för mycket,fick sammanbrott,psykbryt,blev arga för fel senap,rök ihop med sina syskon.Själva satt vi på våra rum och bet på naglarna i den mån det gick samtidigt som man höll fingrarna i öronen.Men mormor och morfar älskade jag.

Leif GW är min idol.Och apropå det så suger Camilla Läckberg-tv-serien hårt.Värre än böckerna till och med.Har Torsby folkhögskolas dramalinje gjort den som examensarbete?Jag skrattade mig igenom den,så jag gick inte helt utan belöning för att jag genomled den.

Ringen!

Idag beställde vi vigselringen.Förlovningsringen,som suttit på plats i sju och ett halvt år.var för tight,jag har inte gått upp så mkt sen dess,men märkligt nog verkar fingrarna ha svällt av alla graviditeter.16 mm räcker inte mer,så den fick vi justera.”ja”,sa guldsmeden,”16 mm är ju för litet,det syns ju”.

Tack för den.Fast jag ju inte är det kände jag mig omedelbart som en osäker tonåring i provrummet med en för stor behå.

Ours is a world where noone knows what they want and everyone are willing to go through hell to get it

Otrohet är bra säger en terapeut i SvD idag.Det förvånar mig inte,människor säger så mycket korkade saker hela tiden,oavsett titel.

Jag förvånas dock ständigt(mot bättre vetande) över att så många verkar tro att bra sex är det viktigaste i ett äktenskap eller långvarigt parförhållande.Skitsnack.
Kan man inte vara kamrater,bästa vänner och dra åt samma håll har man inte en chans på längre sikt.Tvåsamhet är inte för alla.Gott så.Då väljer man bort det och ingen blir sårad.Polyamori är ett ärligt,fritt val.Otrohet är däremot alltid ett fegt svek.

Jakten på lycka fortsätter och VAD som definierar lycka finns det ändå inget entydigt svar på.Vi får grubbla vidare.Hälsa?Ja,det bidrar med några ören.Men även smärta och sjukdom kan vara uthärdligt om man finner något slags mål och sammanhang som går bortom den fysiska värken,jag vet.

Kanske är själva defintionen på lycka tron på att vi kan förbättra vår situation hela tiden,hitta nya mål att sikta på.Vad vet jag?Eller så är vi bara så förbannat bortskämda med att allt ska vara ”superduper” i alla lägen att det i sig gör oss olyckliga att inse att ingen Gud sitter i himlen och kastar guldpengar ens åt alla som borde vara snabba nog att roffa åt sig.Vilket återknyter till föregående ämne,otrohet.Inte ska man behöva nöja sig med mindre än superdupersex hela tiden!

Jag tror säkert våra stenåldersförfäder var lyckligare än vi.De kunde inte samla prylar på hög.De insåg att man inte kan få allt hela tiden.Det hade inget värde i deras samhälle.Man jagade,slogs för överlevnaden och ägnade resten av tiden åt umgänge.Fick man ha hälsan var det en bonus.Om några tusen år kanske vi hunnit anpassa oss till det samhälle vi lever i nu,men säkerligen inte det vi kommer leva i då.Vi kommer väl alltid ligga några tusen år efter.Jag lever i totalt fel tidsålder,det är mitt problem.

Men om inte det här är någon sorts lycka finns det väl ingen!Yngsta dottern,två timmar gammal.

Alla dessa söndagar

Vart tog de vägen?Försvann de i städande,irritation över smulor på golvet,tassavtryck i soffan,lego över golven,obäddade sängar och oro över vad andra ska tycka?Jag vill inte minnas det så.Jag hatar söndagar egentligen,de utgör för ofta en fördämning av stillestånd och ångest över saker som inte blev som man velat.Ja,allt det där.Nu ska det bli ordning på torpet och varje låda ska ha ett specifikt innehåll.Pronto.

Min svägerska sa en gång att svärmors liv påminde om en fransk film.Jag behöver nog mer fransk film i mitt liv.Mer skitsnackande grannar och mer tunna väggar med kopulerande människor bakom.Vad ska man annars irritera sig på?

Hur man än vänder sig

P-piller är säkert inte helt ofarliga,därför slutar många yngre kvinnor ta dem efter ett larm,och gudarna ska ju veta att vi översköljs av larm idag.Vet de om att det är ännu farligare att vara gravid?Eller att en abort inte är riskfri?Att en skrapning kan ge kraftiga blödningar och att även en skicklig läkare kan göra misstag?

Astrid Lindgren skulle ha fyllt 100 år i veckan,så jag satte mig ner för att se TV4:s dokumentär Älskade Astrid.Astrid Lindgren var en fantastisk författare,hon stod på barnens sida mot alla maktfullkomliga vuxna.Det var särskilt viktigt för oss som verkligen växte upp i en gråzon med propra,välutbildade men maktfullkomliga,arga och oförstående föräldrar(därmed får man nämligen inte någon hjälp,propra,välutbildade föräldrar kommer undan med det mesta).Sådana föräldrar tycker nämligen i gemen inte om Pippi,Pippi ifrågasatte ju om barn verkligen behöver lyda utan att ifrågasätta.Vi är säkert många som stärktes och bekräftades i vår förmåga och vilja att revoltera genom Astrids böcker.Det är vi oändligt tacksamma för.

Ändå äcklar mig en aning det entourage av kändisar,politiker,TV-kanaler ch andra som ska svansa efter alla älskade folkhemsikoner och unisont sjunga lov om hur mycket just Astrid betytt för dem.Barn frågar Astrid Lindgren om det finns ett liv efter döden och var isåfall-fascinerande.Gud är verkligen död,och vem behöver honom när vi har våra folkhemsikoner? Jag tror inte att Astrid var helt bekväm med detta fjäskande.Hon verkar inte ha varit den typen som uppskattade det.

Kroppen värker lite.Må det inte vara influensan.

Tyvärr blir det ironi

Det är aldrig roligt att någon mår dåligt.Men att Finansborgarrådet Kristina Axén Olin tvingats sälla sig till den grupp (sjukskrivna,arbetslösa,de med svagheter) som alliansen föraktar som mest och stämplat som fuskare är väl ofrånkomligen lite ironiskt.Speciellt som hon vid något tillfälle uttryckt att kräkmedel vore ett bra sätt att komma åt missbruk på.

Skulle en anställd på tvätteri eller en lokalvårdare föräras samma förståelse om han eller hon ringde Fk och grät ut om sina livskriser,missbruk och brist på motion?Tillåt mig tro att vederbörande skulle skickas till en sur läkare som med illa dolt förakt skulle vifta bort problemen som inbillade,människor är ju egentligen lata och vill inte göra rätt för sig.Inte säkert,men inte heller otroligt.Jag låter frågan vara öppen.Visst,det är alltid strongt att ta tag i sina problem,men det är svårt att inte se det här som ironi,man är ju människa.

Jag hoppas att Kristina Axén-Olin blir frisk.Och kommer ut på andra sidan med en ny förståelse för samhällets sjuka och svaga som hennes partikamrater ofta saknar.Då vore hon hur strong som helst.Utan kräkmedel.

Kändisanka

Vad är det för kollektivt borderlineutbrott som drabbar när människor läser om och engagerar sig i kändisar?

Britney är ett typexempel på en person som var allas älskling för bara ett par år sen,jag antar att hon började sjunka i popularitet när hon fick barn.Varför just då?
Nu ska hon hatas,kritiseras,varenda egotrippad idiot med eller utan barn blir plöstligt barnuppfostransexpert som ska fördöma Britneys förmåga att uppfostra barn grundat på kvällstidningsrapporter.Jag säger bara,jag hoppas ni är perfekta själva!
Värst är idioterna som ska kritisera hennes utseende,som om de känner sig så fruktansvärt svikna av det faktum att Britney är mänsklig och har kvisslor på hakan och är med oss dödligas mått fullt normal i kroppsbyggnaden(och därmed ”fet” med kändismått mätt).

Jag gillar Britney.Inte hennes musik,men hennes give-a-shit-attityd mot omgivningens fördömanden,hon verkar kämpa på och om man nu som kändis har privilegier när alla älskar en så får man det desto värre när alla hatar en.Jag tror inte att hon är en dålig människa och inte heller att hon saknar förutsättningar för att vara en god mor.Men hon har fallit.Då måste alla förakta.

Men Brangelina verkar alla älska än så länge.Varför?Vet inte.Är det Angelinas kyliga,smått otrevliga uppsyn kombinerat med hennes fotomodellsyttre?Den skenbara ouppnåeligheten?Att hon lever med ärketönten Brad Pitt som av någon anledning anses ”snygg” fast de flesta inte ens kan peka på vad hos honom som är attraktivt?Nu ska iallafall Brangelina-paketet köpa en Etiopienformad ö utanför Dubai,som något slags miljöstatement uppenbarligen.Miljö?Hur mycket miljöförstöring resulterade byggandet av detta elefantiasisprojekt i?Men okej,är man kändis så är man ju.