Barn reflekterar över Kalles jul tycker jag var dagens höjdare.
Kalle,11 år,berättar för den yngre generationen vad man gjorde när han var i deras ålder.Man kollade på Pokémon.
Vi har väl alla till mans ett behov av att berätta om våra unika minnen,som vi tror bara vi har.För dom som inte var där.
Visst är det lite gulligt?
Jag har fått flunsan och försöker få i mig resterna av den chokladpudding barnen gjort från scratch idag.Alltså inte sådan där halvfabrikatpulvervariant.Men jag måste erkänna att den här mest ser ut som något man hittar i en ettårings blöja.
Halvfabrikatet var bättre.
God Jul!
Genusvetenskap har rört upp mycket känslor ser jag idag.Kanske framförallt den genuspolitik som förs på skolor och förskolor numera.Rädda pappor fruktar att män ska göras odugliga och att framtidens kvinnor inte ska klara av att gå i högklackat.
Jag är inte den som försvarar genusfokuseringen i vått och torrt.Retro/unisexplågan har pågått länge nog i barnklädesbranschen.Lite valfrihet tack.Barnkläder ska för mig bara vara praktiska i den mån de används varje dag.Skit samma vad de har för färg.Att tjejer får ta plats och får slippa höra vad en flicka får och inte får på grund av sitt kön är lika självklart.
Att det ens ska behöva påpekas.
Men nu har nya fula nunor börjat sticka upp.De som säger sig förespråka valfrihet,men varav vissa helt enkelt tycker att kvinnor ska vara ”riktiga kvinnor” för att det är mest attraktivt(som om någon nu bryr sig om vad N.N som skriver upprörda debattinlägg på SvD tycker)och män karlakarlar.Som om det nu ska sitta i klädseln.Eller vem som nu bestämmer vad som är rätt attribut för en kvinna eller man.
Vem har rätt att säga att jag bör tycka om rosa och glitter för att jag är kvinna?
Jag tycker om vad fan jag vill.Jag klär mig som det är praktiskt för en blivande åttabarnsmamma.Plus att jag ska trivas i vad jag har på mig förstås.Särskilt mycket rosa kan jag inte påstå att det blir,men det är för att jag inte passar i det.Inte av någon slags genusiver.
Jag fattar inte att det ska vara så förbannat svårt.Ta på er vad ni trivs i.Är du kvinna och råkar tycka att kjol och högklackat inte är din grej så låt bli.Är det din grej så klä dig så.Vem angår det?Det är konstigt än i vår förmodat upplysta tid att män(niskor)ska ha så mycket åsikter om hur kvinnor klär sig.
Det enda jag tycker kräver i sammanhanget är att små tjejer inte ska tvingas på opraktiska kläder de inte får smutsa ner och röra sig i till vardags.Ytterst få småkillar råkar ut för detta vad jag vet.Jag hoppas att jag inte ens ska behöva tillägga att barn ska få ha en egen smak och ta plats oavsett kön.
Antroposofin är något jag har en lite sårig relation till.
I min familj jag växte upp i var tron på antroposofin ganska stor.Trots att det finns läkare i skolmedicin i samma familj.Inte så att det var någon fanatism,jag var patient på en vanlig landstings-BVC och fick de flesta vaccinationerna.
Men ändå.Antroposofin hade en särskild plats.Lite upphöjd och mystisk,som den fortfarande verkar ha i samhället,lite ovanför alla andra alternativterapier.
Av någon anledning.Det är väl det mjuka,gulliga som tilltalar.
Själv har jag aldrig kunnat förlika mig med den eller dess ekologiskt korrekta förespråkare riktigt,kanske just för att den framställdes som så fin,human och politiskt korrekt.Dyr och exklusiv.Som om den valde dig,inte du den.Det kändes aldrig rätt.Eller trovärdigt.
De dyra,vackra leksakerna,de mjäkigt milda färgerna,den oförklarliga tron på saker som inte kan bevisas,de ständiga leendena och babblet om hur fantastisk kroppen är.Allt det där provocerade mig.Det provocerade att aldrig få någon förklaring.
Kanske ännu mer idag när jag ofta tycker att kroppen är lagom fantastisk(vore den sant fantastisk skulle vi enligt min uppfattning få tre-fyra uppsättningar tänder i livet,slitskador på leder och ben skulle läkas av sig själva eller aldrig uppstå,depressioner skulle inte finnas,kroppens egna celler skulle inte flippa ur och ge människor cancer,och så vidare).
Kanske ännu mer idag för att jag själv lider av en kronisk skada som jag inte i min vildaste fantasi tror att antroposoferna skulle kunna råda bot på,en förslitning som är mycket smärtsam.Jag undrar varför de inte kan bota den om de nu är så fantastiska.Den är inte dödlig eller farlig.
Min skada är orsakad av felbehandling inom den konventionella sjukvården visserligen,men det hyser jag inget agg mot sjukvården i sig för.Den HADE kunnat förhindra det och den visste hur.En enskild läkare valde helt enkelt att göra på ett annat sätt just då.
Antroposoferna hade väl skrivit ut några örtdroppar,ordinerat mig att sluta med de smärtstillande jag behöver ibland.Lida ska man tydligen.
Jag har en utmaning till den antroposof som eventuellt läser det här;Om du/ni kan läka min förslitningsskada så jag slipper ha ont när jag går ska jag inte bara betala allt jag kan ur egen ficka utan också sjunga ert lov resten av livet,bli er postergirl om ni vill ha en tacksam,lite lagom desperat sådan som likt George Costanza i videoklippet nedan inte vill opereras.
Ibland undrar jag rent av om inte antroposofin och vissa andra alternativriktningar av varierande religiös karaktär inte är lite smygelitistiska.
Blir du sjuk så är det ditt eget fel för du har ätit socker,druckit mjölk,sett på omoraliska TV-program eller gud vet vad.
Det är kanske bara jag som får sådana vibbar av all den här dyra estetiken,de enskilda mottagningarna reserverade för de välbärgade och ”medvetna” som kan åka många mil för att uppsöka den här vackra kliniken på Sörmländska landsbygden.Jag ser ingen motsättning mellan skolmedicin,estetik och empati.
Jag ser inget skäl till att en vanlig sjukhusavdelning måste vara steril och ful i sin färgsättning.Eller till att en vanlig läkare skulle behöva vara stel och rigid i sitt bemötande av patienten.
Miljöerna på Vidarkliniken är genomtänkta och talar till psyket på ett positivt sätt,det vet alla som legat inne på ett vanligt sjukhus med smutsbruna dörrar i Perstorpsplattplast.Byt ut dem så mår patienterna på vilket landstingssjukhus som helst garanterat psykiskt bättre.
Men har då örtdropparna någon verkan alls?
Ja,jag har ytterst motvilligt provat antroposofmedicin,eller rättare sagt,min son har.Och ja,jag vill ju testa och se vem som har rätt.Om den hjälpte?Nej,det var nog kortisonet och tiden kombinerat med den läkeförmåga kroppen har med eller utan örtdroppar som gjorde det.
Utan kortisonet hade han iallafall förmodligen dött.Så mycket vet jag.Barn är ärliga med vad som har effekt och inte,de är inte så mottagliga för placebo som vuxna kvinnor verkar vara.
Och ja,även jag hade barnastma som liten,likt det barn som en av Folkets röst vittnar om i SvD.En dag när jag var 12 beslöt jag att kasta medicinerna och klara mig utan dem för resten av livet.
Jag var trött på att alltid få höra vad sjukdomen begränsade mig till.Inte springa så jag fick ont i bröstet.Inte klappa katter(men jag fick katt av mina morföräldrar som jag faktiskt tålde utmärkt).Det var som om sjukdomen blev en oönskad del av mig jag inte längre ville leva med och vägrade låta mig definieras av.
Sedan den dagen 1985 har jag aldrig behövt Ventoline eller Bricanyl.
Barnastma försvinner faktiskt ofta av sig självt om den debuterar innan 15 årsåldern och det var väl kanske det jag kände att den var på väg att göra.
Men några antroposofer behövde jag inte.
Jag vet inte hur det är med er.Men själv blir jag hellre botad av Dr House än placebofierad av en leende alternativmedicinare.Hur vackra färgerna än är.
(George Costanza provar alternativmedicin och resultatet av det)
ska vår nya lillasyster eller lillebror komma till oss.Det känns okej att säga det nu när jag sett det lilla livet och vet att allt ser normalt ut.För ett år sedan hade jag inte väntat till efter ultraljudet,men nu känns det som om jag är en av dem som just insett att vissa saker inte bara drabbar andra.
14 veckor tog det innan jag vågade andas ut.Men nu så!
Hur mycket jag än tar finns det lite kvar! 