Skip navigation

Monthly Archives: november 2008

Min svägerska,själv boende på Södermalm,myntade uttrycket ”mysläckert” för ett par år sedan.Jag har iallafall inte hört det varken förr eller senare.Just Söder verkar vara en kretspunkt för människor som är just mysläckra.
Ann Söderlund tycker jag kan få personifiera det uttrycket,för den som nu undrar exakt vad som avses med det.
Mysläcker är den som är lyckligt lottad nog att få leva ut en speciell lätt bohemisk livsstil där allt är rätt.Kläder,boende,barnens strumpor och läseböckernas genuskorrekthet.En mysläcker förälder har ofta ett intellektuellt yrke och ses ofta sittandes på ett café med laptopen.Kanske är han/hon översättare,frilansare eller något annat som möjliggör att man själv kan styra sina arbetstider och därmed sitta länge på balkongen med latten på morgnarna efter det att man sprungit ner på dagis i pyjamas och lämnat barnen.Ja,jag är lite avis,speciellt på klädsjälvförtroendet.
Vi som inte helt kan leva ut våra mysläckra sidor av olika skäl vare sig det nu är var vi bor eller hur vi arbetar kan väl få vara lite sarkastiska,ni andra kan väl försöka bortse från udden.

Här har vi alltså en människa som hittat en livsstil efter kanske åratal av letande och lever i den fullt ut.Läckra,helrätta vintagekläder som säkert är helt koordinerade i sin färgsprakande påfågelsprakt.Ingen Mimi Bobeck-pajaslook här inte.Helt lagom och rätt.Lättcrazy.
En,förmodar jag,läcker våning på Söder med rätt inredning har människan också.Hon har ett fritt hemarbete som hon tjänar bra på,liksom maken(som sitter på ett café med laptopen i knät).Inget motvilligt löneslaveri här inte.Hon kan gå i pyjamas och lämna barn på dagis,och hör och häpna,INGEN höjer på ögonbrynen för att hon tar på sönerna rosa strumpor!
Inte för att någon gjort det här i småstan heller någon gång,men okej,låt henne glädjas över denna frisinnade oas i öknen.Söder.
Allt är med andra ord ”mysläckert”,detta privilegium att få leva i en tillvaro där allt är rätt nog att platsa i vilken inredningstidning som helst.När laptopen vikts ihop i väskan och dagens latte uppdrucken kan man ju botanisera runt i de läckra butikerna som säljer allt det här som upprätthåller livsstilen.

Javisst unnar jag dem det.Samtidigt kan jag inte annat än fnissa åt att det blir oerhört kul när man kan gissa sig till ganska exakt allt utan att ha läst klart hela artikeln.Det finns en hel marknad för den som är intresserad av att hotta upp sin inredning,kläder,make och sina barn.Allt från köksprylar till barnkläder.Kör på!

Hohoho.

Det är inte lätt att vara mamma.Eller att vänta barn,iallafall inte det första.
Om barnmorskornas omyndigförklarande av mammor kan man läsa i Anna Larssons kolumn i SvD.
Medan jag läste kastades jag tillbaka till nittiotalet och den tid då jag som student med barnets far boende i en annan stad tvingades att som ensam kvinna,dessutom ung,möta en mycket speciell värld och kultur.Barnmorskornas.Kvinnor kan vara oerhört patroniserande mot andra kvinnor,fick jag lära mig.Den hårda vägen.

Det var inte mycket man fick ha för sig själv.Varför kom jag ensam till MVC?Var fanns pappan?klapp på huvudet.Stackars dig,behöver du prata med någon?Skriv i journalen.
Nej,någon vänta-barn grupp tyckte hon inte jag skulle gå i.Det var ju så många par där,det kunde bli pinsamt för mig,sa hon.Jobbigt,kanske hon menade.Men det spelade inte någon roll,för hon hade talat om för mig vad jag skulle tycka.

Såsmåningom lyckades pappan,min nuvarande man,och jag pussla med tågtider och dagar så vi KUNDE få gå på den förberedande klassen.Det påståddes så mycket.I det läget hade jag inget att sätta emot för jag visste ingenting.Inte hur jävla ont det gör att pressa fram en unge eller att EDA inte skulle fungera alls på mig fastän barnmorskan på kursen bedyrade att ”alla” tycker att EDA är så bra.
Kroppen vet vad den gör!Jo,det kanske den gör för det mesta,men inte alltid.

Du är blottlagd.Och det slutar inte efter barnmorskans förlossningsförberedande kurs.Nej,det är bara uppvärmningen.Är du inte gift får du svara på hur många du legat med under konceptionsperioden(alla som inte är gifta knullar ju som bekant runt som kaniner),fast den frågan står inte barnmorskan för förstås.
Och alla pekpinnar.Du vet ju ingenting.Barnmorskan,som kanske inte fött ett enda barn,vet allt.Och hon kan vara beredd att försvara sina myter om den fantastiska kvinnokroppen med näbbar och klor.
Så ve dig om du tycker det är ganska äckligt att se på en förlossning i känslosåpan Sjukhuset eller tror att ett glas vin då och då under amningen är okej.Ve den som tycker att amning är en plåga.Fantastiskt ska det vara.Själv skulle jag inte kunna ens låtsas att det är varken intressant eller roligt att se en främmande människas förlossning.

Helt fel hade hon väl inte,min första barnmorska.Kroppen är till en viss gräns ganska fantastisk.Men fortfarande är jag inte mer än människa.
Den barnmorska jag har nu är fantastisk.Fyra graviditeter har jag haft henne och hon känner mig.Vet att vissa saker går jag inte på.Det ska hon ha tack för.
Men än idag är det första man möts av när man ringer MVC för att tala om att det blivit ett plus på kisstickan ett ganska aggressivt:”hur mår du då?”.
Jotack,fint.Jag spyr galla som en hund när jag vaknar och det är klart,kanske jag är rätt orolig för en massa saker.Men det tror jag faktiskt inte att jag är ensam om.

Det är väl en fyra månader sedan jag gjorde mitt senaste inlägg.En kommentar som gjorde mig glad idag fick mig att logga in på mitt bloggkonto igen.Jag värdesätter enormt när ett inlägg säger någon något.Satte en bröddeg.Läste mina gamla inlägg.Kände mig med ens ganska trött när jag insåg att det var missfallet som tog bort lusten att skriva.Varför egentligen?Jag vet inte.

På väggen i vårt sovrum har jag satt upp mina morföräldrars bröllopsfotografi från 1947.Jag växte upp hos dem till större delen.Morfar med sin pipa,Greve Hamiltons blandning,schackspelet han lärde mig spela på och lät mig vinna för ofta på.Hon kommer inte lära sig om du låter henne vinna hela tiden,sa mormor.Men morfar lät mig vinna ändå.Han lärde mig spela kort också,fast han inte kunde ljuga och helt saknade pokeransikte.Vi spelade om femtioöringar,mormor,morfar och jag.

Ibland gick morfar till sitt arbete på underliga tider.Sent på kvällen,mitt i natten eller mitt på dagen.”Har du pipan,tobaken och tändstickorna?”ropade mormor från altanen.”Jaja”,svarade han och vinkade åt oss när han gick ner på stigen bakom vedboden.Han var lokförare,min morfar.Sina saker bar han i en SJ-portfölj av rynkigt läder med en SJ-plåtmugg för kaffet i.Hemma gick han helst runt i sina tofflor som han gjort av ett par gamla finskor han klippt av bakkappan på och kallade ”krisens Sverige”.Han spelade gärna Monopol med oss,men först ville han alltid påpeka att det var ett förbannat kapitalistspel.Allt med glimten i ögat.Vilken fantastisk man han var.Som skrev dikter,kunde tala offentligt så andra lyssnade och mormor,hon var fantastisk på sitt sätt även om hon på många sätt var ganska olik.

Har ni sett reklamen för Apf-pension där man konstaterar rätt osanningsenligt att allt nog blir bättre med åren?Jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen är så att folk inte längre röker i sina bilar eller hemma när barnen sitter vid matbordet.Visst fan fanns det pizza på sjuttiotalet och nog var det rätt skönt att göra sina telefonsamtal från en kiosk även om det regnade.Man slapp ju ringandet i handväskan i tid och otid.Nätmobbning fanns inte.Inga ungar behövde iallafall vara rädda att plågoandarna fotograferade dem i duschen och lade ut bilderna så hela världen kunde se dem.Lidandet var aningen mer gripbart.Om vi är lyckligare med fler kanaler på abonnemanget än vi ens vet om att vi har,ja det får var och en avgöra för sig själv.