Skip navigation

Antroposofin är något jag har en lite sårig relation till.

I min familj jag växte upp i var tron på antroposofin ganska stor.Trots att det finns läkare i skolmedicin i samma familj.Inte så att det var någon fanatism,jag var patient på en vanlig landstings-BVC och fick de flesta vaccinationerna.
Men ändå.Antroposofin hade en särskild plats.Lite upphöjd och mystisk,som den fortfarande verkar ha i samhället,lite ovanför alla andra alternativterapier.
Av någon anledning.Det är väl det mjuka,gulliga som tilltalar.
Själv har jag aldrig kunnat förlika mig med den eller dess ekologiskt korrekta förespråkare riktigt,kanske just för att den framställdes som så fin,human och politiskt korrekt.Dyr och exklusiv.Som om den valde dig,inte du den.Det kändes aldrig rätt.Eller trovärdigt.

De dyra,vackra leksakerna,de mjäkigt milda färgerna,den oförklarliga tron på saker som inte kan bevisas,de ständiga leendena och babblet om hur fantastisk kroppen är.Allt det där provocerade mig.Det provocerade att aldrig få någon förklaring.

Kanske ännu mer idag när jag ofta tycker att kroppen är lagom fantastisk(vore den sant fantastisk skulle vi enligt min uppfattning få tre-fyra uppsättningar tänder i livet,slitskador på leder och ben skulle läkas av sig själva eller aldrig uppstå,depressioner skulle inte finnas,kroppens egna celler skulle inte flippa ur och ge människor cancer,och så vidare).

Kanske ännu mer idag för att jag själv lider av en kronisk skada som jag inte i min vildaste fantasi tror att antroposoferna skulle kunna råda bot på,en förslitning som är mycket smärtsam.Jag undrar varför de inte kan bota den om de nu är så fantastiska.Den är inte dödlig eller farlig.

Min skada är orsakad av felbehandling inom den konventionella sjukvården visserligen,men det hyser jag inget agg mot sjukvården i sig för.Den HADE kunnat förhindra det och den visste hur.En enskild läkare valde helt enkelt att göra på ett annat sätt just då.

Antroposoferna hade väl skrivit ut några örtdroppar,ordinerat mig att sluta med de smärtstillande jag behöver ibland.Lida ska man tydligen.

Jag har en utmaning till den antroposof som eventuellt läser det här;Om du/ni kan läka min förslitningsskada så jag slipper ha ont när jag går ska jag inte bara betala allt jag kan ur egen ficka utan också sjunga ert lov resten av livet,bli er postergirl om ni vill ha en tacksam,lite lagom desperat sådan som likt George Costanza i videoklippet nedan inte vill opereras.
Ibland undrar jag rent av om inte antroposofin och vissa andra alternativriktningar av varierande religiös karaktär inte är lite smygelitistiska.
Blir du sjuk så är det ditt eget fel för du har ätit socker,druckit mjölk,sett på omoraliska TV-program eller gud vet vad.

Det är kanske bara jag som får sådana vibbar av all den här dyra estetiken,de enskilda mottagningarna reserverade för de välbärgade och ”medvetna” som kan åka många mil för att uppsöka den här vackra kliniken på Sörmländska landsbygden.Jag ser ingen motsättning mellan skolmedicin,estetik och empati.
Jag ser inget skäl till att en vanlig sjukhusavdelning måste vara steril och ful i sin färgsättning.Eller till att en vanlig läkare skulle behöva vara stel och rigid i sitt bemötande av patienten.

Miljöerna på Vidarkliniken är genomtänkta och talar till psyket på ett positivt sätt,det vet alla som legat inne på ett vanligt sjukhus med smutsbruna dörrar i Perstorpsplattplast.Byt ut dem så mår patienterna på vilket landstingssjukhus som helst garanterat psykiskt bättre.
Men har då örtdropparna någon verkan alls?

Ja,jag har ytterst motvilligt provat antroposofmedicin,eller rättare sagt,min son har.Och ja,jag vill ju testa och se vem som har rätt.Om den hjälpte?Nej,det var nog kortisonet och tiden kombinerat med den läkeförmåga kroppen har med eller utan örtdroppar som gjorde det.
Utan kortisonet hade han iallafall förmodligen dött.Så mycket vet jag.Barn är ärliga med vad som har effekt och inte,de är inte så mottagliga för placebo som vuxna kvinnor verkar vara.

Och ja,även jag hade barnastma som liten,likt det barn som en av Folkets röst vittnar om i SvD.En dag när jag var 12 beslöt jag att kasta medicinerna och klara mig utan dem för resten av livet.

Jag var trött på att alltid få höra vad sjukdomen begränsade mig till.Inte springa så jag fick ont i bröstet.Inte klappa katter(men jag fick katt av mina morföräldrar som jag faktiskt tålde utmärkt).Det var som om sjukdomen blev en oönskad del av mig jag inte längre ville leva med och vägrade låta mig definieras av.
Sedan den dagen 1985 har jag aldrig behövt Ventoline eller Bricanyl.
Barnastma försvinner faktiskt ofta av sig självt om den debuterar innan 15 årsåldern och det var väl kanske det jag kände att den var på väg att göra.
Men några antroposofer behövde jag inte.

Jag vet inte hur det är med er.Men själv blir jag hellre botad av Dr House än placebofierad av en leende alternativmedicinare.Hur vackra färgerna än är.

(George Costanza provar alternativmedicin och resultatet av det)

Annonser

2 Comments

  1. Jodu, det ligger en hel del i det du skriver. Jag väljer nog House också istället för en flumdoktor i yllemössa.

    Om antroposoferna kan man väl säga mycket, jag gillar dem inte värst på det stora hela men från den kommer en del bra saker, t.ex. maten. Däremot tycker jag leksakerna är sådär de flesta, även om de är bra som motvikt mot plast och batteridrivet kanske.

    Spenatmammman aka Marmelad på AFF

  2. Ja,just maten är nog bra,köper själv en del biodymanisk mat,men mest för att slippa bekämpningsmedel;)


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: