Skip navigation

Tag Archives: barnkläder

Shoppa ja.Det finns människor som älskar det så mycket att de ägnar hela bloggar åt det.Barnklädeskulturen av idag är ett helt eget fenomen som jag älskar att hata,älskar att raljera över dem som använder sina barn som påklädningsdockor,och då snackar jag lika mycket om unisexfanatikerna som vill demonstrera sin påstådda medvetenhet som de som klär ut döttrarna till Bratz.Kvinnor som aldrig riktigt kom över Barbiestadiet kanske.Här är män faktiskt oftast befriande ointresserade.Kläder är nödvändigt,inte mer.
Nog om det.

Ja,jag kanske inte hatar att shoppa direkt,inte jämfört med hur mycket min man hatar det.Men jag älskar det knappast heller.Äldsta dottern ska inte bara börja rida(=utgifter!),hon ska ha nya tröjor också.Hon befinner sig precis på gränsen där barnkläder blir tonårskläder i mindre format.
Jag går in i butiken med goda intentioner att hitta något,kommer nästan alltid ut tomhänt(bortsett från några reafynd).VARFÖR finns det inget praktiskt för tjejer med storlek 134?
Det är glittrigt,baraxlat,tylligt och allmänt trist och stelt.Kräsen är hon också,krigarprinsessan.

Det finns ett par butiker med fina,färgglada och praktiska barnkläder även för lite större barn här i stan,men till ordinarie pris är det dyrt.Ibland så dyrt så jag undrar vem som faktiskt köper det här när det inte är rea…men det gör folk ju.Och det är alltid fullt med kvinnor i de här butikerna,de verkar älska att ta i barnkläder av vissa märken,känna på dem,prova dem på sina likgiltiga barn som ofta är knappt i förskoleåldern och därmed sunt nog är helt ointresserade av mode.

En tillklippt klänning väntar på att sys ihop här,men symaskinen(nej,jag är inte direkt pysslig,men kreativ.Fast mer på något slags Helene Billgren-vis än ett Martha Stewart-vis)är inte intresserad.
Symaskinen vill inte riktigt samarbeta när jag syr i trikå.Overlocken,en dyr present från en släkting,har jag aldrig fått kläm på och även om jag vanligtvis är bra på att tyda även luddiga instruktioner så är den här instruktionsboken under all kritik.
Jag saknar nog tålamod.Det sa redan dagisfröken när jag kastade jackan på golvet när den gled av kroken på första försöket.

Jag gjorde något lite dumt idag.Satte mig i gallerians lekrum med näst yngsta och yngsta döttrarna medan jag pratade med svägerska på telefon.Inte så smart i influensatider kanske,men å andra sidan är jag inte särskilt orolig av mig när det gäller vissa saker.
Ha en bra fortsättning på dagen,eventuella läsare!

Annonser

Genusvetenskap har rört upp mycket känslor ser jag idag.Kanske framförallt den genuspolitik som förs på skolor och förskolor numera.Rädda pappor fruktar att män ska göras odugliga och att framtidens kvinnor inte ska klara av att gå i högklackat.
Jag är inte den som försvarar genusfokuseringen i vått och torrt.Retro/unisexplågan har pågått länge nog i barnklädesbranschen.Lite valfrihet tack.Barnkläder ska för mig bara vara praktiska i den mån de används varje dag.Skit samma vad de har för färg.Att tjejer får ta plats och får slippa höra vad en flicka får och inte får på grund av sitt kön är lika självklart.
Att det ens ska behöva påpekas.

Men nu har nya fula nunor börjat sticka upp.De som säger sig förespråka valfrihet,men varav vissa helt enkelt tycker att kvinnor ska vara ”riktiga kvinnor” för att det är mest attraktivt(som om någon nu bryr sig om vad N.N som skriver upprörda debattinlägg på SvD tycker)och män karlakarlar.Som om det nu ska sitta i klädseln.Eller vem som nu bestämmer vad som är rätt attribut för en kvinna eller man.
Vem har rätt att säga att jag bör tycka om rosa och glitter för att jag är kvinna?
Jag tycker om vad fan jag vill.Jag klär mig som det är praktiskt för en blivande åttabarnsmamma.Plus att jag ska trivas i vad jag har på mig förstås.Särskilt mycket rosa kan jag inte påstå att det blir,men det är för att jag inte passar i det.Inte av någon slags genusiver.

Jag fattar inte att det ska vara så förbannat svårt.Ta på er vad ni trivs i.Är du kvinna och råkar tycka att kjol och högklackat inte är din grej så låt bli.Är det din grej så klä dig så.Vem angår det?Det är konstigt än i vår förmodat upplysta tid att män(niskor)ska ha så mycket åsikter om hur kvinnor klär sig.
Det enda jag tycker kräver i sammanhanget är att små tjejer inte ska tvingas på opraktiska kläder de inte får smutsa ner och röra sig i till vardags.Ytterst få småkillar råkar ut för detta vad jag vet.Jag hoppas att jag inte ens ska behöva tillägga att barn ska få ha en egen smak och ta plats oavsett kön.

Nu,godnatt.

Jag visste faktiskt inte att det finns babyparfymer att köpa-men gud,förvånad blir man ju inte längre.Men de finns alltså.Och de säljs främst av den trendiga,spanska varuhuskedjan Zara och vårt eget gamla hederliga,borgerliga köptempel NK.

Man förmodar gärna att de som handlar där tillhör den medvetna,köpstarka storstadseliten,de som lägger ut rejält med pengar på märkeskläder för barn och senaste vagnen,inte sällan har de väl flera olika vagnar för att matcha mammas outfit för dagen.
Och eftersom de ser sig själva som medvetna och köpstarka så kan man ju tro att de fattar att barn och parfym är en meningslös och helt onödig kombination.
Att parfym är onödigt på spädbarn som väl knappast besväras av armsvett och dessutom kan trigga allergier.
Att man kan uppskatta bebisdoften så länge man har den,och inte dränka den i läskig,kräkframkallande artificiell doft.
Men så är det tydligen inte.Och självklart så är det så att den modemedvetna mamman inte kan förknippas med den minsta bajslukt eller sur kräkdoft om bebisen råkar spy upp en munfull på Molosparkisen.

Fram med lilla flaskan ur Skip-Hopväskan.Och hemma sätter de väl upp sådana där ”doftförbättrare” som sprutar kemikalier ut i hemmaluften med inställbara intervaller,den som en datoranimerad reklammamma i ekorrgestalt rekommenderar för att ungar är så jobbiga(för att de luktar?)och för henne blir livet så mycket lättare om en dosa automatiskt sprutar parfym ut i huset så hon slipper ens tänka på det.

Jag suckar trött-igen-och återgår till att med Wettextrasa försöka skrapa bort nytillkomna fläckar av curry och grönsakslasagne från mina i morse nytvättade jeans.
Parfym?Nääe,det finns ändå inget som luktar godare än min bebisdotter Aleidis.Ingen jäkla designerparfym i världen.

Den briljante amerikanske komikern Jerry Seinfeld sade en gång att mäns och kvinnors zappande på fjärrkontrollen skiljer sig åt.Män jagar,kvinnor samlar.Män är bara intresserade att se vad det finns för något annat på TV,kvinnor vill ge alla program en chans innan de zappar vidare.
Ta nu inte detta på för stort allvar,ni genusmedvetna.Ta istället allt jag säger med en nypa salt och en näve humor.

Varför nämner jag nu detta?Jo,det gäller barnkläder.Lindex i vår lilla stad har flyttrea på barnkläder eftersom butiken snart ska maka sig upp ett plan i etapp två i galleriabygget.För sammanlagt 679 kronor fick jag följande:

  • 8 par barnbyxor
  • 2 barntröjor
  • 2 barnjackor,en vintermodell och en vårmodell
  • 1 barnhuvtröja
  • 3 par nylonstrumpor åt mig själv

Inte illa eller hur?Sådana tillfällen får man ta som storfamilj,och man får fylla på inför kommande säsong snarare än den som nu är.Vad det skulle gått på till ordinarie har jag inte räknat efter än,men några tusen är väl en adekvat gissning.Bara höst/vinterjackan åt äldsta tjejen skulle gått på 499 till ordinarie,vårvarianten 349.

Nu till saken.Min man och jag har ingen stereotyp uppdelning av sysslor,jag lagar visserligen maten oftast,men städar gör han så mycket bättre,mer metodiskt och effektivt än mig.Men när det kommer till kläder,och i synnerhet barnkläder,har han ingen koll alls.Verkligen nästan noll!
Jag samlar för nästa säsongs behov,han ser behovet först när det är akut.
När ungarna ska iväg till skolan på morgonen och det plötsligt inte finns en regnjacka i rätt storlek,typ.Och därför är det väl tur att vi kompletterar varandra.Hur skulle jag klara mig utan hans städmetodik?Och han utan min näsa för klädbehov?Man hade väl fått lära sig förstås,nöden är uppfinningarnas och färdigheternas moder.
Men det är alldeles utmärkt skönt som det är nu.

Och jag är nöjd som bara den över generöst drop in-fika på skolan och den efterföljande räden på Lindex.Som jag säkert hade varit efter en dags samlande i skogen om jag levt för fyra tusen år sedan.

Tydligen har 118 100 infört en tjänst som innebär att du nu inte bara kan fråga efter namn och nummer utan i princip vad som helst.Vore kul att testa.Då skulle jag fråga saker som jag ofta undrat över,saker som: ”varför dammsuger mina grannar uteplatsen på helgerna till och med när det blåser?”,”varför betalar folk 500 kronor för en bit gammalt dunderklumpentyg med hål i?”,”varför är det EGENTLIGEN dålig smak att ha takfläkt i rotting och hemmabar med Jägermeisterspegel?”,”varför måste alla ha Converse nuförtiden så man inte kan ha det längre?” och ”är jag gravid?”.

118100

Ja,jag vet.Jag har jäkligt barnslig humor ibland.Men om de ger mig öppet mål genom att påstå sig ha svar på allt så ber de om det.Undrar förresten hur många som fylleringer till 118 100 på helgerna och vad de isåfall frågar?

Och apropå dålig smak så vill ni nu absolut få fulslag,kan ni få ert lystmäte här.Jag frånsäger mig dock ansvar för sömnstörningar,synrubbningar eller födelsedefekter till följd av klickandet på länken.För alla oroliga kan jag tillägga att det rör sig om en mäklarannons 😉 men jag kan tänka mig att mäklaren i fråga grunnade länge på VAD han eller hon skulle skriva i annonsen.Fint läge?Lättskött tomt?”Unik atmosfär”?

Efter en snabbkoll på Tradera inser jag vad jag borde investerat en del av det lilla arvet i.Fem myror!Uppenbarligen är det en del som insåg det i tid och länsade Lindexbutikerna på plagg som nu distribueras för överpriser via Tradera.Lindex klagar väl inte de heller utan kanske bara konstaterar torrt att man kan skruva upp priserna ett snäpp till nästa retrokollektion.Win-win.
Lilla Cynikern i mig har goda entreprenörskvaliteér och näsa för vad som kommer sälja in absurdum(eftersom Lilla Cynikern är bra på att pejla in vad jag egentligen skulle vilja kalla bisarra men milda masspsykoser),så nästa gång ska jag vara på hugget i tid.
Eller så lanserar jag Skrotnissekollektionen,eller kanske Tårtankollektionen så vi kan dra oss tillbaka och skriva barnböcker i framtiden.

Mina första äkta converse var förresten gröna(de företräddes av ett par bubbelgumsrosa ”American Eagles” någon gång i mitten av åttiotalet).Det var 20 år sedan.Yep,nostalgi.Och en tjej jag delade rum med,med ett förnamn som börjar på J,tog dem när jag avslutade min mycket korta sejour på naturbrukslinjen.Då köpte jag ett par extrahöga med rosa foder som fick ta mig in på Sam i Göteborg.
cons

Nu berättar kvinnor i SvD om hur man upplever män som följer inlärda raggningsknep inspirerade av Neil Strauss´bok ”Spelet”.Ja,där satt den.Two can play that game.
Jag tror få saker skrämmer vissa typer av män som det faktum att kvinnor kan både genomskåda och göra samma sak minst lika bra.

Det är ingen avancerad gissning att de stackars handsvettande männen alternativt ganska framgångsrika ditona som tror att kurser i raggning hos ”lärare” med töntiga alias som kanske (kanske!) hade känts lite häftiga i internets allmänna barndom cirka 1995 ska rädda dem eller förgylla tillvaron lite extra,snart kommer kräva pengarna tillbaka.Fast kanske inte,det vore väl lite som att gå till polisen och tala om att man blivit blåst av ett Nigeriabrev.

Och så ska Statens
filminstitut
ge bidrag på 350 lakan till en porrfilm.Ja än sen.I skuggan av Tre Solar och Angel är det väl helt i sin ordning.

Äldsta dottern är grymt nöjd med sina nya vita tennisskor.Gläder mig med tanke på den tid det tog att välja ut de rätta,tanken på att vi kanske har BrunettBella 2018 i familjen skrämmer mig lite.
Nu återstår bara en vårjacka eftersom hon vid ett kalas i höstas av misstag tog med fel jacka hem,exakt likadan,men i en storlek mindre än hennes egen nya.Lyckades aldrig spåra den.Fan att jag aldrig märker grejerna!Mest för att de yngre syskonen inte vill ha ett plagg med någon annans namn i.
116 ser okej ut,men liiiite kort i ärmarna kanske…usch jag hatar att jaga kläder.

Bok jag vill läsa:min idol Lars Noréns självbiografi.Jag slår apropå Falska spel vad om att den hursomhelst gör mig gladare än valfri bok av Mia Törnblom.Any day now.

Och så har jag fått hem underbara kakformar beställda på Tradera.En ska föreställa en bowlingkägla med klot,men liknar något helt annat,haha. 😛 Idag ska jag bli lite pysslig på riktigt.Bäst att se upp innan jag börjar beställa egna tags till mina hemsydda barnkläder och,ve och fasa,börjar lägga ut bilder på dem i bloggen!Muhahaha….

Corinne Maier heter en fransk författarinna,psykoanalytiker och tvåbarnsmamma som tycker att barn är i vägen och har radat upp 40 skäl att inte skaffa några.Barn är enligt henne inte bara i vägen,de förstör sexlivet,arbetslivet,samlivet och friheten.
De är högljudda och när det är som värst hemma ångrar hon rent av de barn hon redan har,två stycken på 11 och 13 år.Hon erkänner det förmodligen med ett leende i mungipan och om hon rent av ler i mjugg över alla familjemytomaners indignation över att hon punkterar föräldramyten så har hon min fulla förståelse.

Corinne har förstås rätt,barn ÄR i vägen om man när man blir förälder börjar beröva sig själv rätten till att ha kul,rätten till att ha mänskliga svagheter,rätten att inte vara perfekt.Rätten att vara sig själv.
Den som nu eventuellt förväntade sig att jag skulle bli arg och gå i försvar för att jag själv har ett övergenomsnittstantal barn kan tänka om direkt.

Varför skulle jag bli sur när Corinne visar prov på en häftigt befriande humor,distans och svärta som även den som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att leva utan barn skulle må bra av att ta del av.Man behöver inte ta allt lika  bokstavstroget som en bibelfundamentalist.
För sin självdistans skull.
För att göra sitt liv lite lättare,lite mindre tvingande.
För att våga erkänna att man inte är perfekt och inte behöver vara det för att vara förälder.
Det är okej att vara vuxen och äta riktigt snaskigt godis ibland.
Det är okej att vara vuxen och tycka att fullkornspasta egentligen smakar sågspån och att Start är fan så mycket godare än ekologisk mysli.
Det är okej att erkänna för barnen att man tycker att cykelhjälmen känns som en snara om man inte är van vid den.
Okej att nästan inte kunna hålla sig för skratt när stela trettiofemåringar som vill visa att de har barnasinnet kvar sitter i ring,pratar bebisspråk och bankar tamburin på Öppna förskolan,för att de känner att de måste göra det för att vara bra föräldrar och för att smälta in,bli godkända.
Okej att tycka att det är tragiskt när vuxna kvinnor utplånar sina egna intressen helt till förmån för barnkläder och pedagogiska barnspel.
Okej att spela Resident Evil fast man är vuxen och har barn,bara för att det är kul.
Okej att himla med ögonen när kvinnor orerar om sina graviditeter som om de vore de första på jorden som föder barn och dessutom tror att jorden ska sluta snurra runt solen och börja rotera kring dem för att de får ett plus på stickan.

Helt plötsligt har Corinne fått mig att inse att mina känslor är okej att ha.Jag ger ju mina barn kärlek,engagemang,tak över huvudet,mat och kläder ändå,trots att jag inte är perfekt och trots att jag egentligen tycker att barnböcker,sånglekar och barnprogram i allmänhet är dödstråkiga.
Härhemma har vi hellre spelat ”vuxenmusik” för barnen och min egen ovetenskapliga jämförelse visade att de faktiskt tyckte minst lika mycket om det.Så om både barn och vuxna trivs på lika villkor,vad har man förlorat?

Jag ska nu läsa allt som Corinne skrivit,för hon verkar så häftigt anti allt vad den svenska föräldrakulturen står för med sin barnyoga,rytmik,pedagogikångest,barnklädesångest och trygghetsnarkomani.Varför bor man inte i Frankrike istället?
De svenska barnuppfostransprofeterna kan slänga sig i väggen med sats,för att låna ett uttryck en barndomskompis brukade använda till sina föräldrar.

Jag säger inte att vi ska sluta skaffa barn.Det enda jag tycker är rimligt är iallafall att sluta romantisera föräldraskapet och lägga på ok som rent av kan få människor att sluta skaffa barn överhuvudtaget.

Ungarna verkar alltid likt nygrodda plantor växa som snabbast vid den här tiden på året.Tröjärmarna är plötsligt för korta,byxbenen är antingen för korta de med eller småsunkigt trampfransade vid hälarna eftersom mammas snålhet som så ofta förr bedrog visheten i höstas.Det skulle ju växas i lagom till våren.
Kort sagt är barnkläder oftast för små eller för stora när det var tänkt att de skulle ha varit lagom.Strumporna är för ofta trist missfärgade i tvätten och noppiga efter flitigt användande,så det är dags att gå ut och fylla på färgglada strumpor i trepack och annat förbrukningsmaterial som går åt i en storfamilj.
Mina egna ungars garderob är förstås omfångsrik av begripliga skäl och våra välfyllda barngarderober väcker ofta en skräckfylld nyfikenhet hos folk på besök.Oj,hur administrerar man dessa klädmassor??Det kräver sin tid kan jag säga.Ibland får det räcka att nödtorftigt vika ihop och lägga det nytvättade i rätt trådback.Gott så.

Det finns bara två klädkedjor här i stan som säljer barnkläder som är realistiska även till ordinariepris för oss som inte kan eller vill lägga 250 kronor för en långärmad t-shirt eller 500+ för ett par jeans.Nya gallerian har tyvärr inte lockat till sig min favorit H&M än,men de två andra stora kedjorna finns där förstås.
Helt okej kläder till bra priser.Man får användbara och sköna kläder som barnen inte klagar över.Vad mer kan man kräva.
Ofta säljer de numera mer eller mindre uppenbara kopior av de populära danska sjuttiotalsplagierade barnkläderna.Från de progginfluerade,träskorejäla Småfolk och Katvig till det mer flashiga Molo.

Man kan ju tycka att vi som själva var små på sena sjuttiotalet borde sky politiskt korrekt brunt,orange och frottéstretch som pesten,det hade känts sundast på något sätt.Men det gör vi tydligen inte,för då hade inte konfektionskedjorna påpassligt kunnat sätta fingret i luften och konstatera att retro säljer som smör.Mest bland oss som själva tultade runt i hornhinnebrännarorange velouroveraller som barn,bisarrt nog.
Jag KAN inte fälla nostalgitårar och falla i trans över Lindex nya sortiment av helrätta Fem myror-kläder,jag blir taggigt sarkastisk och går trotsigt till det prisvärda ”ta 3,betala för 2”-bordet med sitt enkla,sköna bassortiment utan särskilt besvärande associationer till ens egen barndom.

Fem myror ja.Här har Lindex stött på en guldåder utan like kan jag tänka mig.
En egen nisch i form av ett känt barnprogram som inte är för kontroversiellt,som inte är en direkt kopia av Katvig och Molo,men ändå HELRÄTT och som får pedagogiskt medvetna sjuttiotalistmammor med god ekonomi och modekoll att förnöjt strosa runt i en trekvart och botanisera innan de går hem och lägger upp bilder i bloggen.Utan skuldkänslor över att ha handlat kopior.Utan ångest för att de andra mammorna i barnvagnsmaffian ska titta snett på dem vid nästa nu-går-vi-i-bredd-över-hela-gatan-och-kör-över-hälarna-på-allt-som-inte-flyttar
-sig-promenad i stan.

Själv väntar jag hellre på Staffan Westerberg-kollektionen.Eller varför inte Torsten Flinck läser rysare-kollektionen.Storpotäten t-shirt,det vore något det.Eller varför inte en Vilse i Pannkakan-body för nyföddisen?Fan,Lindex,ta inte den här idén från mig nu=)

När vi gräver guld i sjuttiotalsbarnteve!

På diverse föräldraforum kan cyniker som jag konstatera att de som verkligen vill ha originalen(och har råd med dem utan att behöva trampa vid dörrarna när det är dags för rea)inte är glada över att samma chica mönster nu finns till salu för halva priset hos Kedjorna.
Retrostuket är nämligen så mycket mer än bara simpelt mode,det signalerar en slags subtil medvetenhet föräldrar emellan,medvetenhet om allt från genusfrågor till medvetenhet om kvalitet.
Det signalerar rent av klasstillhörighet.Eller ska jag snarare säga mammor emellan?Män bryr sig inte,verkar det som.De få gånger jag ser män i klädbutikerna står de apatiskt och vaggar en barnvagn med ena handen medan blicken far iväg i fjärran eller så fingrar de på mobilen.

Ibland undrar jag om vi kvinnor mer eller mindre omedvetet ser våra barn som accessoarer.Varför skulle vi annars gå på tricket matchande mamma-barn outfits i sparkdräktsmönster?Varför ägnar vi så förbannat mycket tid åt kläder?
Vi verkar ju ändå strunta i vad barnen tycker och gå efter egen smak.Iallafall att döma av alla Traderaförsäljningar av nyinköpta dyra kläder som barnen enligt annonstexten ratat.
”min dotter gillade den inte”,”aldrig använd,föll inte sonen i smaken”.

Inte är det väl barnen som vid några månaders ålder eller innan de ens är födda ber om dyraste barnvagnen eller babyoutfit med de rätta ränderna från den rätta butiken?Gör vad du vill med dina pengar men erkänn att det är för din egen skull.
Äsch,nu är jag dödstrött på retro.Jag skapar en egen anti-trend och bojkottar läskiga sjuttiotalsmönster som till och med ungarna ryggar inför.Undantag görs bara om de själva vill ha.
Hädanefter ska barnen själva få välja,så slipper jag dessutom påprackade tvångstankar och barnklädesångest.

Nej,mina vänner.Kläder är inte bara kläder,inte ens för barn.Så försök inte köra med klyschor som ”det viktigaste är att du trivs i dem och att de är sköna” till dem när de blir tonåringar och står i timmar på JC för att välja rätt jeans,de kommer att ha genomskådat dig för länge sen.Förmodligen gjorde de det redan i förskolan.