Skip navigation

Tag Archives: TV4

Om ni inte redan upptäckt henne så gör det.Det är,ska gudarna veta,inte många serier jag följer,men ”Kathy Griffin-my life on the D-list” är en av dem.Varje söndag eftermiddag på tv4+.Söndagseftermiddagarna här är ändå kaos så jag ögnar TV:n med ett öga medan jag jagar bort barn från datorn och försöker hindra katastrofer i allmänhet.

Rivig,orädd och rolig är hon.Det är inte ofta jag lägger märke till en människa som jag känner KANSKE skulle kunna bli något av en själsfrände om jag kände henne,men Kathy är en av dem.
Hon medverkade på nittiotalet i en annan av mina absoluta favoriter,Seinfeld,i två avsnitt.
Att hon inte har barn är dessutom extra skönt.Jag uppskattar faktiskt människor utan barn(och som själva valt det)otroligt mycket,precis som jag uppskattar icke-sentimental humor.
Föräldrar tenderar att bli översentimentala och nästan frireligiösa så fort telningen landat.Det är kanske samma fenomen som gör att en del gravida tror att de åstadkommit något ingen annan gjort förut?*gäsp*

Annonser

I förrgår kväll satt jag och såg TV4:s nya rip-off(alltså egentligen en originalet ini minsta detalj,som programledarnas utseende,trogen svensk version av ett utländskt koncept)Rent hus.
Jag tänker inte hyckla,det är tröstande att se andras stök eftersom det får ens eget att framstå som en ”fart in the breeze” i jämförelse,och det är väl ingen avancerad gissning att detta är en del av TV-producenternas beräkning när de uppfinner sådana här koncept.Vi som tittare ska få känna oss duktiga,många av oss får sällan göra det.De som medverkar får skämmas lite,men får å andra sidan ordning på torpet även om det ska svida lite.Inget är ju gratis,som kungen sa.

Det var en trångbodd konstnärsfamilj,av allt att döma både trevliga,mysiga och omtyckta,som skulle få ordning i röran med hjälp av två medelålders tanter med städning som yrke.Bara där är man ju chanslös.
Säg den som helt skulle komma undan en kritisk bedömning av städproffs?

Familjen hade två barn och det gav en rätt besk bismak,jag kan tänka mig att barnen kommer få höra ett och annat om familjens städvanor efteråt.Hund hade man också,den hade lämnat spår i form av ett par kilo tappat hår i lägenheten skulle det visa sig.
Just vem som har det övergripande ansvaret kan man diskutera hur länge som helst.Jag vill inte ta ifrån vuxna människor ansvaret och rättigheten att fläka ut sina liv till allmän beskådan om de så vill,om det finns minsta risk att de inte inser de praktiska konsekvenserna efteråt får man hoppas att TV4 och andra kanaler har någon form av bedömningskriterier så de inte exploaterar psykiskt sjuka och andra människor som av en eller annan anledning har svårt att se konsekvenserna av sina handlingar.Det tål att diskuteras var gränserna går.

Båda damerna gav mig hur som helst en känsla av déja vu.Typen känner jag väl till eftersom de finns ständigt i ens närvaro som småbarnsförälder.BVC-sköterskor.Skolfröknar.Barnmorskor av den äldre,nitiska sorten som tycker att smärtlindring är för ynkryggar.Försäkringskassedamer!

Vänner av ordning och upprätthållare av den ser ofta ut så där.

Jag vet att det egentligen krävs så lite för att ens liv ska skakas tillräckligt för att städningen inte ska vara prio nummer ett.Det är det vi alla vet och det är därför vi känner oss tröstade av att veta att andra har det likandant eller värre,är min teori.
Jag har själv inga ursäkter att komma med tycker jag själv.Inga tillräckligt goda åtminstone.Barnen måste tillexempel kunna få ta hem kompisar och för att det ska kännas bra måste huset vara i någorlunda god ordning.Det känns bäst så.Att inte låta kaos ta över är lättare om man mår någorlunda bra och kan ingripa i tid.Förstås.

Det är bara att torrt konstatera:eran då jag tyckte riktigt synd om dem som blev sågade jäms med fotknölarna av Idol-juryn är tyvärr över.
Frivilligt är ordet.Jag har blivit delvis emaniciperad mot min vilja,och det skedde smygande.Frivilligheten blir en ursäkt.Men medmänskligheten och förståelsen hoppas jag aldrig ska försvinna.

Ut i köket och torka,sa jag till mig själv!(Ja,det gjorde jag faktiskt.Jag gick ut i köket och torkade knappar och vred på spisen trots att den var nyligen rengjord.Nu vet ni var jag fått mitt bloggnamn ifrån om ni nu någonsin undrat över det).

Men nu till saken.Det intressanta är egentligen inte varför människor ställer upp med sina skitiga hörn på bästa sändningtid utan hur snabbt det oacceptabla blivit acceptabelt.För tio,elva år sedan var Robinsonutröstningarna ”mobbningsteve”,det var okej att skrika och protestera mot det nya fenomenet reality-TV.Idag är det passé-att protestera är att stämpla sig själv som bakåtsträvare som inte hänger med,moraliserar och inte ens hört talas om Resumé.

Vi var så mediaovana.Nu är det tio år senare.
Och på trots allt får den förnedrade en skinande ren lägenhet så situationen blir win-win i slutändan iallafall,även om det ska svida lite.Förnedringen är priset för slarv och att få jobbet betalat och gjort av någon annan.Vi behöver inte ha alltför mycket ställföreträdande skuldkänslor.
Nej,det är förstås egentligen inte roligt med människor som fyller sina lägenheter så de inte själva får plats,vare sig det är sopor eller annat.Egentligen.Det tyder ju på att något gått fel på ett plan i en människas liv som ställer sig utom räckhåll för hårdsminkade städdamer med snipig min.(Har ni förresten tänkt på hur LIKA de svenska programledarna är sina utländska motsvarigheter?Anna Skipper ser,om jag inte missminner mig,nästan exakt ut som en något,om än inte mycket,yngre kopia av Gillian McKeith).

Men vi kanske ska tänka på all tragik som kan ligga under bråten i människors hem.Inte att de är skitiga av naturen utan att de har svårt att skiljas från saker,något kaosmoment har tagit över och gjort att de inte orkar börja röja,det kan också vara ett sätt att stänga ute det jobbiga i omvärlden.Att börja spara och samla på sig.Inte sopor och smuts nödvändigtvis,men saker.Jag har sett det med egna ögon och det är inga smutsiga människor.Låt oss behålla lite mänsklighet och eftertanke i dokusåpornas tidevarv.
Och den som säger att de här människorna ändå inte kommer att klara att hålla iordning tror jag gör en djupt orättvis bedömning.Många tror jag faktiskt klarar det när de väl kommit upp ur oredan.

Barnens marsvin har en sista gång(enligt A)bytt namn och heter nu Hikaru,Takeshi och Spike.