Hoppa över navigation

Tag Archives: socialporr

Jag taggade mitt inlägg igår med ”socialporr” och känner mig nödd att förklara begreppet eftersom det finns en viss risk att jag uppfunnit det själv.Du lär iallafall inte hitta det i Wiktionary eller Svenska Akademiens Ordlista.
Haha,jag har myntat ett nytt begrepp!Eller rättare sagt,min man har.

Det började med den skämtsamma beteckningen ”byggporr” härhemma(under den här kategorin faller tillexempel det nu avsomnade ”Äntligen hemma” och inredningsprogram från ”Extreme home makeover” till ”från koja till slott”).
Och fortsatte med tillexmpel ”matporr”(”Mat-Tina”,”Nigella”,”Leilas mat” med mera.)Matporren har ofta vissa ”sensuella” inslag som är subtila men de ska inte kunna missas.Missar budskapet tittarens undermedvetna får man anta att produktionsbolaget gjort ett ruttet jobb.Det ska röras smält choklad,slickas fingrar och zoomas in på den kvinnliga programledarens kroppsdelar emellanåt.
Snabbt,så det ska förbli familjevänligt.Men ändå tillräckligt tydligt för att pappa inte ska missa poängen.

Det finns även tillexempel ”trädgårdsporr”,”antikporr” och andra livvstilsorienterade program som ska kittla tittarens behov av,oftast,livsstilsförbättringar.Därav ordet ”porr”.Det kittlar ett behov som tittaren har medvetet eller undermedvetet.

”Extreme home makeover” är ett hybridsärfall eftersom det innehåller starka inslag av socialporr.
Alltså tårar,snyft,en historia som slår an de sentimentala strängarna även hos socialdarwinisterna och inte minst att tittaren får känna sig lite god han/hon med.Jag har kommit på mig själv med att snyfta med,jag är ju förstås människa.
Vi kan få känna oss som vi är med i byggteamet som räddar fattiga amerikaner från mögelskadade hus och inrasade tak.Samtidigt ska den som det idkas välgörenhet på vara lite förtjänt av det,det räcker inte med generell misär.Mottagaren får alltså inte vara en vanlig lodis.
Det finns så mycket av sådant redan och nybyggarmentaliteten att var och en är sin egen lyckas smed lever kvar.Kanske kan han/hon vara ”engagerad” i ”the community”,ha mist en lem i krig för fosterlandet eller ha ett svårt sjukt barn.Men det räcker inte att ha ett sjukt barn.Det måste också helst finnas ett inslag av att personen ska vara som personlighet förtjänt av uppköpet.Vara självuppoffrande.Ödmjuk.Då kan även den som tycker att man får vad man förtjänar gå med på att det skänks bort lite freebies.

Exakt vad är då socialporr?
Socialporr är vad det låter som,icke-sexuell pornografi för människor som gillar att studera och relaxa till andras misär(eller andra privata händelser) och kanske även återupprättelse via kommersiella dokusåpor.SVT:s Dokument Utifrån-aktiga dokumentärer orkar ju ingen med.För torrt.För avlägset.
Vem kan identifiera sig med någon i ett avlägset afrikanskt land när man kan få lite sjukhusglamour från hemmaplan en halvtimme varje kväll?Cityakuten på riktigt,liksom.Precis som Hänt Bild är en Hänt i Veckan för dyslektiker är socialporr dokumentärer light med inbäddat Valium a´la kvällstidningsjournalistik.Inte för svårt.Inte för sorgligt.Bara lite lagom sådär.
Lyckliga slut är ett måste.Eller åtminstone slut som känns lite lyckliga även om någon dör.Socialporren fyller förmodligen en viktig självterapeutisk funktion hos många människor.Man kanske får bekräftat att andra har det värre.Att man nog har det rätt bra ändå,eller att man inte är ensam.Ej att förakta.

Hoppsan,jag höll visst på att skriva ”dokusopor” i tagglistan…

Jag brukar ofta cykla till affären-det är inte långt och förstås känner man sig väldigt miljömedveten också.Två korgar bak och en fram,plus en kasse på pakethållaren.Pakethållaren får husera saker som är hyfsat krossäkra,blöjpaket,makaronpåsar,morötter,Cornflakes.Frukt går förstås inte,bananer skulle få blåmärken där direkt.

En del gillar att finstirra när de ser mig lasta min robusta damcykel likt en indier som man kan se på kuriosabilder här och var,ni vet sådana där överlastade cyklar med madrasser,sockerrör och plåthinkar.Typ.Oftast går det alldeles utmärkt,i 99% av alla mina turer har jag klarat mig undan haveri.Men det ska nästan alltid HÄNDA något när man står där och ska packa.Påsar går sönder,flaskhalsar sticker ut genom plasten likt förvirrade sköldpaddor,äpplen buktar ut som glosögon genom handtagsöglorna.
Något ägg har väl störtdykt mot asfalten ibland.

(nåja,bara nästan)

Jag hatar egentligen när det händer,även om jag VILL se mig själv som cool nog att skita i vilket.Vill inte bli stirrad på när jag koncentrerar mig,vare sig jag föder barn eller packar ICA-kassar.
Det kanske är någon slags social fobi,men jag avskyr att känna mig klumpig.Och att främlingar stirrar.Okej det är ingen jättegrej att någon glor när jag packar.Men det leder tankarna vidare till annat som folk gör medvetet eller ej.

Jag undrar kanske hur kvinnorna som föder barn på bästa sändningstid i tv3:s socialporrsåpa Sjukhuset tänker när de signerar kontrakten med Stenbeckkanalen som gav oss kalkonklassikern Tutti Frutti.Tillexempel.Eller de andra som ställer upp för den delen.Även(eller kanske i synnerhet då)om de skulle tacka nej till att låta visa bilder på TV som filmades när de låg medvetslösa på en bår,hur känns det att veta att en superkommersiell tv-kanal har spelat in det?
Jag har själv aldrig velat se sjukhus mer än absolut nödvändigt,jag ser det som en sund instinkt för någon som inte arbetar inom vården.
Det är väl mycket som jag inte begriper av hur andra resonerar i vissa sammanhang,men det här är ett av de mest fascinerande områdena i mina ovetenskapliga egenstudier av hur TV och mediakulturen utvecklats sen jag råkade slå på Expedition:Robinson hemma hos min kompis M när vi skulle förfesta en kväll för vad som känns som en herrans massa år sedan.

Ångrar de aldrig att de lät en kommersiell kanal nyttja deras trafikskador,cancer och huvudvärk för att ro hem lite mer pengar,klädsamt dolt under en mask av samhällsengagemang?
Ångrar de aldrig att de lät Anna Skipper klämma på fettvalkarna och sätta pekfingret framför näsan på dem?
Ångrar de aldrig att de släppte in vem som helst i sin förlossningssal,det som är ett av de mest personliga ögonblicken man kan tänka sig?Nej,de kanske aldrig ångrar sig.Då är ju alla nöjda.Ingen anledning att få moralpanik över hämningslös exploatering av privatliv.
Själv skriver jag alltid ett brev till förlossningspersonalen med specifika anvisningar att jag inte vill ha mer folk än absolut nödvändigt med.Läkarkandidater gör jag undantag för.De är ofta mycket trevliga och måna om att göra rätt och någon måste ju bjuda till så de får sin förlossningserfarenhet och slutligen sin legitimation.
Lamporna ska vara släckta,alla utom en.
Men det är ju jag.

”Ska hon ramla?”,tänker de säkert iallafall,ICA-shopparna.NU måste vi stanna och titta.Fast de stannar ju inte och råstirrar,det här är ju Sverige.Vi är civiliserade,vi stirrar inte på annat än ting som anses legitima och okej att stirra på.
Bilvrak.Trafikdöda djur.Bränder.Ibland fyllon,speciellt fyllon som slåss eller tanter som snattar.Sådana som förmodas inte bry sig eller inte märka.
Snarare sneglar de medan de fyller bakutrymmet på sin kombi eller SUV.En gång föll jag som gravid med cykeln,balanssinnet är ju som bekant aningen tiltat på en gravid kvinna.
Tror ni någon stannade?=========>(spoiler följer)

NEJ!Naturligtvis inte.De tittade.Lite chockade,lite förtjusta.Oj,där ser man.Kvinnor med bukomfång av den kalibern drar ju lätt ner en hel buffé på golvet.Sic.

(bild från Traveladventures.org)