Skip navigation

Tag Archives: barnprogram

Mupparna minns jag från min barndom.Väldigt tydligt till och med.De gjorde bra barnprogram förr även i USA faktiskt.Det var förstås pre-Hannah Montana och alla andra dubbade komediserier för tweens.Till minne av detta bidrar jag idag med två videoklipp ur Mupparna,signerade Jim Henson förstås.
Sesame Street är firar ju dessutom 40 år iår.
Mana Mana finns dels i en originalversion från 1969,där är den rosahårade hippien istället något skäggigt som ser ut som en hobo(möjligtvis är det honom Stings nya look är inspirerad av).

Som någon kommenterat en annan av alla Mana Mana videor på You Tube,det är nog kul att se om man rökt på…extra kul alltså.Jag tror många barnprogramsförfattare faktiskt gör det.På riktigt.Nej,om någon nu undrar,jag gör förstås inte sådant.Men jag har testat i min ungdom,precis som Bill Clinton,han som aldrig haft sex med den där kvinnan om ni minns:-)
Men,gör det för guds skull inte,ungar,prova inte knark(marijuana är som bekant en inkörsport till tunga droger och om ni är riktigt stygga kanske rejvkommissionen vaknar till liv och kommer och tar er)och jaga inte praktikanter.Varför behöver jag väl inte ens tillägga.
Men oj vad det kryllar av knarkreferenser när man ser sin barndoms favoriter med vuxenögon.
Den underbara Professor Balthazar tillexempel.Idag har vi ju Drömmarnas trädgård,eller som jag föredrar att kalla det mysiga rejvtåget som kör genom skogen,Amsterdam on wheels.I det brukar små söta happy hardcore-rejvare(har du nu Spotify och händelsevis inte känner till begreppet då öppna då Spotify och sök på Happy hardcore) som verkar ha kommit från nittiotalet,åka.De borde ha Buffalo-skor med Spice Girls-sulor,men jag ser då inga.

Här är då slutligen den mer pårökta versionen av Mana mana från slutet av sjuttiotalet:

Ett upprört föräldrapar som tycker att det svärs för mycket i barnteve har skrivit ett debattinlägg i SvD idag.Intressant!

Jag har funderat på detta ibland.Cartoon Network,denna kloaköppning som spyr reklam,ingår nämligen i vårt basutbud,så jag har på eget bevåg när tid funnits studerat språk och kvalitet hos barnprogrammen.Naturligtvis tycker barn av naturen extra mycket om det som föräldrarna bannar bort.Det ingår i revolterandet lika mycket som barnteveskaparna förstås vet vad barn gillar mest,snabba klipp,häftig musik,trendkoll och svordomar.

Det svärs lika mycket i Vännerna och Jerry,ett program som då och då visas i SVT:s block och som verkar vara skapat av killar i tjugoårsåldern med svåra konstnärskomplex,alternativt hipphetskomplex.
Förmodligen är de i verkligheten närmare 35-40 än 20.
Vännerna och Jerry,liksom Sune,är riktat till barn mellan tonåren och småbarnsåldern.Alltså säg 8 till 13 eller något i den stilen.Sune är ganska oskyldigt,men Vännerna och Jerry verkar snarare vara riktat till en vuxen arty-fartypublik med ”koll”.Vuxna pojkar som vill se sitt verk på teve.

Svordomarna stör mig inte nämnvärt egentligen,barn lär sig värre saker i skolan och upprördhet över sådana saker bara gödslar markerna för diverse vuxna med medelålderskomplex som vill verka unga och försvara svordomens berättigande.Däremot är barnprogrammen generellt rätt dåliga,fult gjorda,fult färgsatta och rätt omöjliga att uppskatta för en vuxen som råkar sitta med trots att de tillverkats av vuxna.
Ett lysande undantag som jag själv fortfarande älskar är Trazan och Banarne.Mina barn älskar det lika mycket.

Vuxna svär,det kan vi erkänna direkt.Jag med,självklart.Det är oundvikligt och barn älskar det.De snappar upp svordomarna som utsvulten akvariefisk letar pellets.De vet ju att svordomarna är snedsteg,undantag och det bör de förbli.
Det finns ingen anledning att sanktionera dem och göra dem rumsrena,vad ska man då använda för kraftuttryck när de verkligen behövs?

Allt behöver inte vara tillåtet,inte minst för ett språk fullt av svordomar låter platt och fult.Det är gräsligt när människor pratar med svordomar i var och varannan mening,det berövar budskapet respekt och gör att jag inte tar det på allvar.Nej,jag tar det inte på allvar,jag vägrar att bli svuren åt eller att lyssna på någon som svär när den tilltalar mig.Om de sen vill svära åt varandra så får de självklart göra det.
Svordomar är naturliga.Men likt socker ska de inte vräkas över allt som sägs tills man spyr av dem.
Enkelt.