Skolavslutningen närmar sig med stormsteg,ungarna fröjdas men det gör inte mamma.Lov betyder aktiviteter.Ativiteter betyder att man själv inte bara får vara och göra ingenting,en lyx jag alltid har uppskattat.
Jag tror aldrig jag riktigt sett fram emot skolavslutningar och lov,inte sedan jag var;säg under 12.Sedan skulle man GÖRA någonting på lovet,ingenting var inte längre tillåtet.Klippa gräs,gå upp tidigt,gå ut med hunden,hjälpa till att rensa någonting,svamp,bär,trädgårdsland.Det låter säkert hårdare än det var.
När man sett klart på Solstollarna eller krafsat i sig cornflakesen skulle man ju göra någonting.
Morfar och mormor började bli äldre och tiden när jag satt i rottingkorgen på morfars styre eller på pakethållaren på väg till badsjön var förbi för länge,länge sen.Mamma var hårdare och aktiviteterna började likna bootcamp.Frivilligt men ändå inte riktigt.NÅGOT skulle man göra.Ingenting hade plötsligt blivit fult.
Det var dags att bli lite vuxen alltså.Sedan var det ju dags för något som skulle kunna kallas sommarjobb,mitt allra första riktiga fick jag iallafall inte förrän jag var sjutton då jag diskade och lade upp mat på tallrikar på Lillhagens mentalsjukhus i Göteborg.
Horror.För pengarna köpte jag en häst.
Jag saknar ändå min barndom ganska mycket,kanske är det åldern och det faktum att platsen där jag växte upp inte längre liknar det jag minns.
De flesta husen finns kvar,men det här vuxit upp andra mellan dem,bebyggelsen är tätare,nybyggd och dyr,andningshålen där man var barn(mellan hem och skola)börjar försvinna.Roteberget finns iallafall kvar,orört.Jo,jag tog en promenad på mina gamla stompinggrounds för något år sedan.Jag fick lite gråtvärk i ögonen för det leker andra barn där nu.Som det ska vara,men något svider ändå.
I husen där mina kompisar bodde bor det nya familjer eller åldrande föräldrar som tillbringar all ledig tid på vinresa i Toscana eller Provence.
Det gär lite ont att tjugo år går så fort.
Senaste nytt på husdjursfronten är att barrträspån ska vara cancerframkallande.Jag som hanterat så mycket barrträspån i mina dar OCH garvat åt alla larm,nu funderar jag på att byta ut marsvinens mot cederträspån(dyrt!) eller Toa-Lätt.
Jag har avsiktligt bojkottat mors dag.Jag orkar inte låtsas vara en tacksam och fin dotter,och jag vet att hon älskar uppmärksamhet.Do the math.
Och apropå mammor och kanske även trovärdighet;kan en kvinna amma nio barn samtidigt?Alla som tycker att det kan kännas kämpigt att amma ett när stressen slår in,räck upp en hand.Och nio då?
Jag är böjd att tro att det är en viss kommunistisk propagandaapparat som surrar i bakgrunden här,men vem vet?