Skip navigation

Englas begravning kan på förfrågan av familjen komma att sändas i TV.Tro nu inte att stödet för detta påfund är särskilt stort bland männen och kvinnorna på gatan.Nejdå.Det är nog många,jag också,som tycker att det är lite märkligt.Men å andra sidan har vi inte varit i Englas mammas situation.

Nu börjar det bubbla av oro här och var för att familjen gått och blivit mediaberoende,kanske rent av lite girig.Usch.Vet hut och sörj utan åthävor!
Man kan få lite uppmärksamhet i extrema situationer i Sverige,men det får aldrig övergå i något som någon kan missuppfatta som törst efter uppmärksamhet,eller ve och fasa,att man tror att man är något!

Ja,jag tycker att familjen kanske fattat ett oövertänkt beslut som bett om detta,det finns säkert risk att de kommer tycka att det känns fel efteråt att släppa in kreti och pleti i en privat ceremoni.

Nej,jag kommer inte sitta och titta om den sänds.Men jag är så trött på folks åsikter om hur sorg ska få yttra sig.
Jag har själv råkat ut för ”proffs på sorg”(dvs diakonissor,psykologer och liknande)som talat om för mig hur man sörjer på ett korrekt vis.Jag har sörjt på mitt eget de gånger det behövts,inte alltid enligt regelboken,men det har funkat för mig.

Att sända Astrid Lindgrens eller prinsessan Dianas begravning tycker däremot de flesta tydligen till och med här i Sverige,är okej.Det faktumet kan man ju analysera om man vill,varför sådana personers begravningar anses vara okej för hela världen att dela.Kan man inte resonera så att eftersom dessa människor levt större delen av sina liv i rampljuset så kan de anhöriga få ha begravningen ifred?
Det finns många sätt att se på saker och ting.

Vet ni vad jag tror?Jag tror att familjen upplevt stor tröst och smärtlindring i att få stöd av media och allmänhet.Så stor att det nu kanske känns plågsamt att inse att media och Folket en dag kommer tappa intresset.Det har inget med girighet eller uppmärksamhetssuktande att göra.Bara en rädsla för att smärtan kanske ska göra sig ännu mer påmind när man lämnas ensam med den.
En TV-sänd begravning kanske känns som ett sätt att dels hedra dottern(på ett sätt som känns övermaga för svenskar tyngda av jantekomplex,men fullt förståeligt för den som drabbats av svår sorg och tänker utifrån sin egen situation,i det här fallet en situation som inkluderar en extrem mediabevakning),dels skjuta på den dagen när media inte bryr sig längre,för att den kanske just nu känns plågsam för familjen.
Jag tror inte heller att SVT kommer gå med på förfrågan.De förstår förhoppningsvis att det förmodligen är ett stadium i familjens sörjande som de behöver sina anhöriga och vänner till,någon gång måste ju media släppa taget om dem.

Jag tror de flesta som genomgått en förlust och stått inför dagen när familj,vänner och kanske kolleger tycker att nu får han/hon väl fan ta och gå vidare,kan känna lite av vad jag kanske kan ana där så många andra ser mediatörst och uppmärksamhetssökande.Det är bara en gissning,men ändå.

Nej,nu ska jag gå och sova.

Annonser

One Comment

  1. Jadu jag tycker nog oxå att Englas familj har fått lite hjälp på traven i sorgearbetet…
    fast jag tycker att det är att gå över gränsen med en tv-sänd begravning!
    Visst är det hemskt det som hänt, och visst är även jag ledsen för det, på mitt eget lilla vis men att låta tv vara där och filma känns väldigt överdrivet.

    Såg att du har sju barn ( för att byta ämne ) Snacka om att vara produktiv då 😉 Jag skulle ha varit glad om jag hade en baby 😉

    Ha det gottis!


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: