Skip navigation

När jag var barn lärde min älskade mormor mig att vissa saker ska man aldrig ta åt sig av.Skitsnack,rykten,avund tillexempel.En del fick jag lära mig själv förstås.Annat var så uppenbart att man knappt behövde lära sig genomskåda det.
Det satt i ryggmärgen att undvika vissa människor,ting och företeelser.

Ingen kvinna är oersättlig sammanfattar idealet för ett företag som lär ut till män hur man ”raggar” kvinnor som hobby.Nåja,isåfall är väl ingen människa oersättlig.
Avsiktliga citationstecken runt ordet ”ragga” som ger mig sunkiga associationer till sliskiga män som druckit för många shots kvart över två en fredagnatt.Urk.

Vilken osäker man,speciellt under 30 någonting,avundas inte de naturligt karismatiska,kanske inte så sällan lätt narcissistiskt störda männen som får uppmärksamhet bara genom att andas,även om de har skitiga jeans och bor i en andrahandsetta?
Min morfar hade sådan karisma,den bara fanns där.Men han använde den på andra sätt och förblev lyckligt gift från tjugofyra års ålder tills han dog vid sextiofyra.Han var inte på något sätt narcissist.
Möjligen idealist på en mängd vis mina eventuella läsare kanske minns att jag skrivit om förr.
Jag lägger inga moraliska aspekter i hur man väljer sina relationer,men det finns två stora aber i det här konceptet i min mening.

Den självklara synen på kvinnor som objekt att jämställa med en pappmugg.

Är männen ärliga i sina avsikter och låter kvinnorna ifråga förstå att de bara är tidsfördriv som ses som mycket ersättningsbara?
Jag är förstås medveten om att repliken ”Ingen kvinna är oersättlig” är en catchfras som ska väcka uppmärksamhet.Inte desto mindre smakar den illa.
Om svaret på punkt två är ja;fint.Inga invändningar.Mina egna erfarenheter av punkt två kommer längre ner.

Kvinnor verkar sällan ha några problem med raggning.Vi kanske får köra defensivt för ofta för att ens behöva oroa oss över att inte bli sedda eller få bekräftelse 😀 .Jag minns tack och lov knappt kroglivets fantasivärld längre.Den tillhör första halvan av nittiotalet,medan de flesta fortfarande var hänvisade till krogen eller föreningsliv för målmedveten connecting med det motsatta könet.

Hav förtröstan alla män under 30 med osäkerhetshandsvett,nu kan man alltså betala en fet summa för en kurs och få lära sig av lärare med talande alias hur kvinnor ska tas på krogen,a´la zoologisk modell.Om det funkar i kursform eller om det också,likt vid musicerande,krävs en viss begåvning(narcissism)låter jag vara osagt.

Den här typen av man är kul som fiktion sålänge man själv inte stöter ihop med honom i verkliga livet,eller iallafall hans mest verkliga motsvarighet.Ni känner säkert igen honom.
Charlie Sheens rollfigur Charlie Harper i välskrivna ”Two and a half men” är den komiskt stereotypade karismatiske mannen med en dominerande mor i bakgrunden som han straffar genom att se kvinnor som ersättningsbara engångsvaror.Kontrasten är den lika stereotype brodern,whipped(nedlåtande amerikanskt uttryck som används om män som anses ”kuschade”,dvs har tagit den roll som enligt vissa unkna värderingar ska vara reserverad kvinnan),snäll och mån om att vara till lags.Playern vs toffeln.Funkar på TV.

Jag lärde mig tidigt genomskåda den ytliga karisman hos män som betraktar kvinnor som troféer och erövringar som ska ersättas till nästa helg eller löning.Tack vare min far,ska det visa sig.Det är jag honom tacksam för,även om det säkert gått ändå,den hårda vägen.

Nu trampar jag avsiktligt på den gräns jag dragit upp för min blogg och som inkluderar mitt privatliv.Det handlar nämligen om hur det är att vara dotter till en man som skulle kunnat vara en av grundarna till det här företaget.Men det är han förstås inte,även om jag tror att han skulle kunnat lära grundarna av det ett och annat i den här ”konsten”.Helt utan att någonsin ha gått några kurser i ämnet.
Min far har aldrig haft samma efternamn som jag,och därmed är betryggande anonym,ifall någon nu bekymrar sig för hans integritet.

Jag växte inte upp med honom,men historierna om hans ”erövringar” var många och de nådde mig alldeles för tidigt i livet trots att mina föräldrar inte levde ihop.Min kusin,som såg honom oftare än jag,berättade mängder av historier och vi skrattade så vi tjöt av det.Pappas jobbiga historia blev ett skämt,det är ju så barn ofta hanterar det som kanske är lite pinsamt och jobbigt.Speciellt om det inkluderar föräldrar.

Det var lite plågsamt kul när pappa blev stalkad av försmådda kvinnor brev-telefon-och besökledes,kvinnor som inte tyckte att det ingick i avtalet att dela honom andra eller att bli avpolletterad efter en vecka.Jag skrattade och skämdes samtidigt.Fascinerades.Skrämdes.
Tyckte kanske att han förtjänade det,samtidigt som jag kände anhörigskuld inför kvinnorna han sårade genom att inte ha varit klar med sina avsikter.

Vad var min far för en människa egentligen?Sårad av sin mor enligt klassisk freudiansk modell?Dålig uppväxt?Störd?Olycklig?Helt enkelt en vandrartyp som aldrig kan leva med en enda människa hela livet?
Eller bara begåvad med en sällsynt karisma?Det är sådant barn funderar på när de vuxna inte kan hålla vuxenlivet borta från barnen.

Till pappas försvar ska jag säga att han var och är både framgångsrik och trevlig,men kanske inte direkt ärlig mot de kvinnor han har haft i sitt liv.Glömmer att de är människor med känslor.Som reagerar som människor med känslor när deras förväntningar krossas.
På ett sätt kanske jag ska vara tacksam mot min far som lärde mig genomskåda skitstövlarna.Han ville aldrig själv att jag skulle falla för män som han-kanske för att jag var en av få kvinnor han såg som något annat än en potentiell erövring.
Jag kan inte uttala mig om hur vanligt det är med kvinnor som ser män på samma sätt som min pappa ser kvinnor.Jag vet helt enkelt inte.

Jag vill däremot slå ett rejält slag för den trevliga,ärliga,schyssta killen som enligt ovanstående företag är att förakta.”Choden”.Han som ingen kvinna påstås vilja ha.Han är gravt underskattad,framförallt av männen själva.Och framförallt vill jag att alla ska veta att ingen ska få tala för mig om vad jag föredrar eller vill ha,för att jag är kvinna.
Sedan får förstås den som vill betala feta summor för att de tror att kvinnor inte kan genomskåda påklistrat snack.Vissa kanske inte kan.Men då lär de sig oftast snart.

Nu ska jag hämta barn på dagis.

Annonser

One Comment

  1. Snubben i artikeln kom in i den här kulturen via Neil Strauss’ bok ”Spelet”. Väldigt många killar som hyllar den verkar bara ha läst den första halvan, som handlar om hur författaren blev duktig på att ragga kvinnor – inte den andra halvan, som handlade om hur spelet riskerade att förstöra så mycket för honom att han var tvungen att lämna det.


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: