Skip navigation

Är åttitotalisterna sårbarare än föregående generationer?Vill de verkligen ta livet av sig för ett negativt intagningsbesked?
Aningen mer orealistiska i sina målsättningar kanske de är,vi nöjde oss i regel långt upp i gymnasiet med att sitta hos SYO och babbla om veterinärdrömmar,kanske ville man bli polis,journalist eller jurist om man hade riktigt ambitiösa föräldrar i bakgrunden.Media fanns liksom inte än.
Men om man nu aldrig nöjer sig med mindre än allt så blir man ju så jävligt som livet kan vara ibland sittande med inget,kanske oftare inget än allt.Eller så reser man sig,borstar av dammet och plockar upp skärvorna.Något kan man ju nästan alltid sätta ihop av dem.

Själv föll jag in i en djup kris av att inte komma in på litterär gestaltning-utbildningen på Valands konstskola.En utbildning som då,1995,tog in 12 sökande av ett par tusen eller vad det nu var.Något åt det hållet.Men det kalla faktumet hjälpte inte mot ångesten.
Jag fick prova det dåvarande innemedikamentet Prozac,som säljs under namnet Fontex här i Sverige.Jag behövde den verkligen,men samtidigt kände jag mig lite naivt avantgarde som fick sälla mig till alla deppungdomar som förläst sig på ”Prozac,min generations tröst” av Elizabeth Wurzel,en av dåtidens bästsäljare.Jag delade schysst lägenhet i ett fint område i Göteborg och allt hade väl kunnat vara rätt bra om det inte varit för det där intagningsbeskedet.Satan.

En utbildning är ju bara en utbildning,det funkade inte att ge upp hela tillvaron för den men den plågsamma insikten fick jag och medicinen komma till själva.Det tog en hel del ångestattacker och overklighetskänslor att komma dit.Har man hängt upp tillvaron på en dröm är det risken att det så blir.
Jag tröstade mig först i panik med att arkeologi var häftigare och där kom jag in.Nu blev jag inte färdig där heller eftersom jag fick barn,men jag kom iallafall ur vad jag trodde var en brusten livsdröm inget kunde läka såren efter.

Jag hoppas att det är ett allmängiltigt problem alla ungdomar tampas med någon gång i livet och ingen generationsfråga vi ser här.För OM det nu är en generationsfråga,vem ska sopa upp alla krossade åttiotalistdrömmar som curlande föräldrar skapat genom idogt självuppoffrande?Säg det.

Annonser

2 Comments

  1. Jag tillhör den där generationen du pratar om. Mina drömmar har inte krossats men möjligtvis visat sig vara något onåbara, eller kanske det är så att jag bara tagit mig vatten över huvudet och trott på det mina ”curlingföräldrar” alltid har sagt till mig, och som jag trott på: ”Du kan göra vad du vill, du kan klara allt du vill – vi tror på dig och stöttar dig vad du än väljer att göra.”

    Jag har aldrig fått någonting serverat för mig, men jag tror att de gjort sitt bästa för att hjälpa mig eftersom de kunde. De kunde ge mig alla de möjligheter som de själva inte hade, hade möjlighet och tålamod att låta göra mig göra det där lilla extra som de andra kanske inte fick – och jag tror inte att jag är den enda som hade det så.

    Vad vill jag ha sagt med detta? Det är kanske inte generation Y’s fel att vi blivit bortskämda och trott på oss själva så till den milda grad att en massa drömmar krossats när verligheten knackat på dörren. Men den som kommer plocka upp efter sig är vi själva då vi har tron, styrkan och medlen att drömma oss framåt och se lösningarna – inte att förglömma: ingen generation är så kreativ som vi.
    Tack för intressant inlägg!

    Moment 22 – http://www.momenttwentytwo.wordpress.com

  2. Jag tror det är fyrtio och femtiotalisternas fel till stor del om deras barn blivit lamslagna.En jobbig generation som jag har en del att säga om,men det får bli en annan gång;)


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: