Skip navigation

bortom allt förnuft och ropa efter blod när vi blivit utsatta för oförrätter är en ädel konst.Englas mamma kan den.För egen del avslutar jag bloggandet om den lilla tjejen som for så illa en dag när hon skulle få cykla ensam och känna sig vuxen kanske för första gången med att konstatera att vissa människor kanske nått oerhört mycket längre än vi andra på vissa punkter.

Eller så vill vi genom sätta ord på hatet lindra åratal av samlad livsvärk som finns inne i oss och som kom till ytan när vi konfronterades med en mammas sorg efter sitt barn.Det blir tillsist mer än självterapi,det blir egoistiskt.Narcissistiskt.Vem som helst kan sitta och hata bakom en datorskärm.Det är ingen konst.
Englas mamma hjälps inte av att man sitter och vräker ut sin självklara avsky mot en man medelst diverse intrikata mordiska fantasier,när han bäst borde tigas ihjäl,inte få uppmärksamhet och aldrig någonsin mer få tillfälle att skada någon.

Jag känner sådan respekt för Englas mamma för att hon betonar kärlek istället för hat,detta trots att de flesta andra som inte ens lidit hennes förlust ropar efter blod och hängning med detaljrika beskrivningar av vilket gift eller vilken tortyrmetod han förtjänar.Och jag förstår dem,men jag beundrar Englas mamma så oerhört mycket mer.

Jag beundrar henne för att jag själv förmodligen skulle vara helt förstörd av ilska,hat och sorg om något sådant drabbade något av mina barn.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: