Skip navigation

Ungarna verkar alltid likt nygrodda plantor växa som snabbast vid den här tiden på året.Tröjärmarna är plötsligt för korta,byxbenen är antingen för korta de med eller småsunkigt trampfransade vid hälarna eftersom mammas snålhet som så ofta förr bedrog visheten i höstas.Det skulle ju växas i lagom till våren.
Kort sagt är barnkläder oftast för små eller för stora när det var tänkt att de skulle ha varit lagom.Strumporna är för ofta trist missfärgade i tvätten och noppiga efter flitigt användande,så det är dags att gå ut och fylla på färgglada strumpor i trepack och annat förbrukningsmaterial som går åt i en storfamilj.
Mina egna ungars garderob är förstås omfångsrik av begripliga skäl och våra välfyllda barngarderober väcker ofta en skräckfylld nyfikenhet hos folk på besök.Oj,hur administrerar man dessa klädmassor??Det kräver sin tid kan jag säga.Ibland får det räcka att nödtorftigt vika ihop och lägga det nytvättade i rätt trådback.Gott så.

Det finns bara två klädkedjor här i stan som säljer barnkläder som är realistiska även till ordinariepris för oss som inte kan eller vill lägga 250 kronor för en långärmad t-shirt eller 500+ för ett par jeans.Nya gallerian har tyvärr inte lockat till sig min favorit H&M än,men de två andra stora kedjorna finns där förstås.
Helt okej kläder till bra priser.Man får användbara och sköna kläder som barnen inte klagar över.Vad mer kan man kräva.
Ofta säljer de numera mer eller mindre uppenbara kopior av de populära danska sjuttiotalsplagierade barnkläderna.Från de progginfluerade,träskorejäla Småfolk och Katvig till det mer flashiga Molo.

Man kan ju tycka att vi som själva var små på sena sjuttiotalet borde sky politiskt korrekt brunt,orange och frottéstretch som pesten,det hade känts sundast på något sätt.Men det gör vi tydligen inte,för då hade inte konfektionskedjorna påpassligt kunnat sätta fingret i luften och konstatera att retro säljer som smör.Mest bland oss som själva tultade runt i hornhinnebrännarorange velouroveraller som barn,bisarrt nog.
Jag KAN inte fälla nostalgitårar och falla i trans över Lindex nya sortiment av helrätta Fem myror-kläder,jag blir taggigt sarkastisk och går trotsigt till det prisvärda ”ta 3,betala för 2”-bordet med sitt enkla,sköna bassortiment utan särskilt besvärande associationer till ens egen barndom.

Fem myror ja.Här har Lindex stött på en guldåder utan like kan jag tänka mig.
En egen nisch i form av ett känt barnprogram som inte är för kontroversiellt,som inte är en direkt kopia av Katvig och Molo,men ändå HELRÄTT och som får pedagogiskt medvetna sjuttiotalistmammor med god ekonomi och modekoll att förnöjt strosa runt i en trekvart och botanisera innan de går hem och lägger upp bilder i bloggen.Utan skuldkänslor över att ha handlat kopior.Utan ångest för att de andra mammorna i barnvagnsmaffian ska titta snett på dem vid nästa nu-går-vi-i-bredd-över-hela-gatan-och-kör-över-hälarna-på-allt-som-inte-flyttar
-sig-promenad i stan.

Själv väntar jag hellre på Staffan Westerberg-kollektionen.Eller varför inte Torsten Flinck läser rysare-kollektionen.Storpotäten t-shirt,det vore något det.Eller varför inte en Vilse i Pannkakan-body för nyföddisen?Fan,Lindex,ta inte den här idén från mig nu=)

När vi gräver guld i sjuttiotalsbarnteve!

På diverse föräldraforum kan cyniker som jag konstatera att de som verkligen vill ha originalen(och har råd med dem utan att behöva trampa vid dörrarna när det är dags för rea)inte är glada över att samma chica mönster nu finns till salu för halva priset hos Kedjorna.
Retrostuket är nämligen så mycket mer än bara simpelt mode,det signalerar en slags subtil medvetenhet föräldrar emellan,medvetenhet om allt från genusfrågor till medvetenhet om kvalitet.
Det signalerar rent av klasstillhörighet.Eller ska jag snarare säga mammor emellan?Män bryr sig inte,verkar det som.De få gånger jag ser män i klädbutikerna står de apatiskt och vaggar en barnvagn med ena handen medan blicken far iväg i fjärran eller så fingrar de på mobilen.

Ibland undrar jag om vi kvinnor mer eller mindre omedvetet ser våra barn som accessoarer.Varför skulle vi annars gå på tricket matchande mamma-barn outfits i sparkdräktsmönster?Varför ägnar vi så förbannat mycket tid åt kläder?
Vi verkar ju ändå strunta i vad barnen tycker och gå efter egen smak.Iallafall att döma av alla Traderaförsäljningar av nyinköpta dyra kläder som barnen enligt annonstexten ratat.
”min dotter gillade den inte”,”aldrig använd,föll inte sonen i smaken”.

Inte är det väl barnen som vid några månaders ålder eller innan de ens är födda ber om dyraste barnvagnen eller babyoutfit med de rätta ränderna från den rätta butiken?Gör vad du vill med dina pengar men erkänn att det är för din egen skull.
Äsch,nu är jag dödstrött på retro.Jag skapar en egen anti-trend och bojkottar läskiga sjuttiotalsmönster som till och med ungarna ryggar inför.Undantag görs bara om de själva vill ha.
Hädanefter ska barnen själva få välja,så slipper jag dessutom påprackade tvångstankar och barnklädesångest.

Nej,mina vänner.Kläder är inte bara kläder,inte ens för barn.Så försök inte köra med klyschor som ”det viktigaste är att du trivs i dem och att de är sköna” till dem när de blir tonåringar och står i timmar på JC för att välja rätt jeans,de kommer att ha genomskådat dig för länge sen.Förmodligen gjorde de det redan i förskolan.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: