Skip navigation

Affärslivet här i stan har satsat på stort och igår invigdes etapp ett av ett nytt köpcenter mitt i centrum av en stad som förutom villafälten i utkanterna mest består av pittoreska låga trä-och stenhus.Arkitekten verkar ha hållit glaskåtheten inom kontroll.Wow.Ovanpå centret byggs exklusiva bostadsrätter med terrasser som kanske ska påminna om New York penthouses,vad vet jag.
Innehållet i The Mall är typiskt för vilket köpcenter som helst i vilken stad som helst i det här landet;kläd/sport/sko-och inredningskedjor,espressobar,kaffehandel,blå LED-ljus instoppade här och var i tak och väggar och så förstås en försvarlig mängd glasväggar.

På väg hem i snömodden såg jag så att oj,det var ju invigning och nog var det folk i rörelse överallt(annars brukar det tunnas ut efter 17:30).Öppet till åtta.En liten scen där jag förmodar att det kanske hållits någon talangtävling av typen ”småtjejer i 8-16års åldern sjunger Trackshits och schlager”,hade rests och höll på att tas ner.
Gick in i leksaksaffären,köpte två påsar vattenballonger,färgpennor och en Happy Bunny-plånbok åt mig själv(min gamla avmagnetiserar mina kontokort)med texten ”It´s all about me,deal with it”.Vid kassan visade det sig generöst nog att alla kunder fick en present åt sina barn,ägarinnan visste förstås att jag hade sju barn och jag fick en fin påse med saker med hem till mina överlyckliga ungar.

På bageriet T`s stannade jag och handlade bakverk.Ägarna är trevliga och man får på småstadsvis nästan alltid en stunds prat om ditten och datten.Tjejen vid disken påpekade att det varit mycket folk i rörelse på grund av invigningen,ja,det hade till och med varit kö vid entrén för det delades nämligen ut*trumvirvel* en tygkasse åt de första hundra kunderna eller något sådant.Ja,naturligtvis.Något ska de ju ha för att de köat.
”Så jäkla typiskt den här stan,pinsamt!”,skrattade hon.Och vi skrattade i milt cyniskt samförstånd,samförstånd är alltid extra tillfredsställande om det återfinns hos någon människa man bara råkat på av en slump.
Kanske kommer det finnas något värde för samlare av lokalmemorabilia i de där kassarna om femtio år.Man vet ju aldrig!
Till småstadens försvar så ska jag inflika att jag tror att det är så inte bara här utan i varenda småstad i hela världen mer eller mindre.
Man må ta det onde med det gode.I Göteborg fick man ju aldrig priviligiet att bli igenkänd och få en pratstund när man handlade.Det andra kan jag väl leva med.Jag kanske håller på att bli gammal,vem vet?

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: