Skip navigation

Som barn måste jag vid något tillfälle ha varit godtrogen.Jag menar,det var inte alltid jag fattade ironi.Att den som sa att fula luggen var snygg verkligen inte menade det.Att någon annan inte tyckte manchesterbyxor var läckert.
Att mamma vid något tillfälle gjorde svamputflykterna i skogen till ett potentiellt CSI-prelude när hon lärde mig att svarta sopsäckar i skog och mark ska man inte peta på(tänk om det är likdelar i!),det fick mig att vakna upp till en betydligt mindre vacker verklighet.Som jag hade velat leva i så länge det gick.

Varför sade hon det?Varför tog hon för tidigt bort det oskuldsfullt barnsliga i en skogspromenad?Hade jag inte kunnat få vänta till kriminalseriernas tidevarv med att dras in i de tankebanorna?Ja,hon tog faktiskt bort en del av glädjen med att promenera på en stig i höstfuktig skog.För visst stöter man förr eller senare på en plastpåse med odefinierat innehåll?
Jag öppnar dem aldrig.Nyfikenheten eller förmågan att strunta i vissa saker har blivit ångest.

Nej,jag går vidare och försöker intala mig att det är någons picknickrester i.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: