Skip navigation

Det är Valentindagen idag.Eller Alla hjärtans dag som vi kallar den här i Sverige.Vi gillar dagar med namnet ”alla”.Alla helgons dag tillexempel.Ingen nämnd och ingen glömd.

När jag var i min känsliga tonårsålder fanns inget valentinfirande här i Sverige att tala om,lika lite som det var särskilt många som hunnit uppmärksamma Halloween som suphelg eller barnens nya godisandningshål i det kompakta höstmörkret.
Men de funderade kanske redan då på vad man skulle tänkas kunna översätta ”trick or treat” med NÄR den här helgdagen slutligen kom hit via amerikanska filmer och TV för att ”ersätta” alla pensionärers egna favorithögtid Alla helgona.Borta är den tid när Allahelgonatiden var synonymt med köldtåliga kransar dekorerade med plastkallor och kottar.Men ändå,den som vill får självklart ändå gå till sina näras gravar och sätta på ljus och barrdekorationer.Det finns plats för mer än en dimension.

Att förbjuda rosutdelning på skolor för att de som inga får(säkert ganska många)inte ska känna sig utpekade är en tanke med gott hjärta.Syftet är att det inte ska ske under lektionstid åtminstone,inget krav av sucka eller himla med ögonen över kan man tycka.
Skolan har en hård social rangordning som man enkelt kan simulera genom att rada upp hötappar i hagen åt en flock hästar.
När den som står högst ätit klart går han helt enkelt och tar nästa,är den stackars kraken inte klar får han snällt gå åt sidan.
Inte sällan går han i sin tur vidare till den som står under honom och kör bort honom från det som är kvar av måltiden.Och så vidare.

Även på min tid fanns varianter som pris till populäraste elev på skolavslutningen,årets kompis(för att bli det var det en fördel om man även under året förbarmat sig över hierarkins outcasts)och så vidare.Högstadiets och gymnasiets Oscarsgala där den oprisade majoriteten satt i princip outpekade kvar på sina aulastolar och applåderade pliktskydigt.
Vi var alla förlorare utom tre,fyra lyckliga som fick en stunds exponering på en aulascen.Det kan man unna dem.


(fram med höet för f*n!)

Men att förbjuda rosutdelning på lektionstid är,mycket förvånande med händelser som Måns Jenningers tragiska död i åtanke tillexempel,uppenbarligen att ställa upp sig själv för arkebusering för brottet ”politisk korrekthet”.
Livet är ju ingen dans på rosor(sic!).Lika bra att ungarna får lära sig det med en gång innan man går och inbillar sig att kungen ska släppa stekta sparvar i munnen på en liksom.Är det en konsekvens av ”alliansens” valseger?

Den som oroar sig för att ungdomar ska bli bortklemade av statliga omsorger kan spara blodtrycket.En del har kloka föräldrar och blir starka.Andra har föräldrar som inte är fullt så kloka men kan kanske gömma en del av sprickorna i fasaden med materiell glasyr så de inte hamnar i värsta eldlinjen.Alla andra ungar får klara sig bäst de vill utan scenografi om inte skolan visar någon mänsklig omtanke.
Den lilla mänskliga omtanken om detaljer kanske kan rädda någons bägare från den berömda droppen som får allt att rinna över.Vem vet?
Låt ungar få slippa utsortering a´la amerikansk high school-film om det går,åtminstone kan skolan låta bli att sanktionera det.Just därför att livet inte är någon dans på rosor är det extra viktigt.Om man nu inte får dansa på rosor ska man få gå barfota i grönt gräs åtminstone när någon har makt att se till att det får vara så.

Glad alla hjärtans!
P.S Ge en ros inte bara till den du är kär i,utan till någon annan också.Kärlek har många sidor.Att ge,om så bara för att vara snäll,är också kärlek. D.S
*bild från zoofakta.se

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: