Skip navigation

Skummade igenom Göteborgs Postens kultursidor imorse.Berny Pålsson,ofrivillig husgudinna för hundratals(minst)tonåringar och unga vuxna som på något sätt känner sig utanför samhället,har skrivit en ny bok som tar vid där ”Vingklippt Ängel” slutade.
Berny säger sig vara ledsen över att den första boken på vissa sätt snarast fick omvänd effekt mot vad hon tänkt sig.Att den skapade en subkultur runt psykisk sjukdom,dit alla som någon gång känt ångest och hade fått de ”rätta” knapparna intryckta av föräldrar,skola och miljö kunde söka skydd.
Vingklippt ängel blev snart ett av de vanligaste nicknames man kunde tänka sig.Alla forum med kulturell inriktning av något slag man någon gång passerade hade minst en.Det var så jag stiftade bekantskap med boken och författarinnan,jag blev nyfiken på begreppet.Inte det bästa tänkbara vägen,men jag är glad att jag gjorde det.

Vilket tveeggat svärd.Boken i sig är däremot en fantastisk och sårig skildring av ångest.
Alla som verkligen mått riktigt skit vet förstås att det inte är eftersträvansvärt att bågna under ångesten.Inte skamligt eller fult,bara förgörande och destruktivt.Vingklippande.

Att låta det friska ta över betyder inte att du måste vara som alla andra,låta dig likriktas eller älska allt,bara att man känner en grundläggande enkel glädje över att vara vid liv.Nu.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: