Skip navigation

Visa inte baken i amerikansk TV innan klockan tio på kvällen!
Eller rättare sagt,låt inte andra göra det i din TV-kanal.Det kan stå dig dyrt.Om det är extra hemskt för att det råkade vara en kvinnas bakdel förtäljer inte historien.Men jag spekulerar och säger ja,jag tror det.Hade en man visat baken hade det dels varit mer oestetiskt,men också möjligen aningen mer rumsrent.
Tänk bara på TV4-journalisten som blev anmäld av en äldre man för att han råkade få se hennes bröst.Hade han anmält om en man kommit promenerande med bara bröstvårtor?
Om en kvinnorumpa är skadlig för det uppväxande släktet borde mina barn vara färdiga för terapi med tanke på att jag aldrig låser dörren om mig när jag duschar.Och ge för guds skull alla småbarn terapi direkt de kan tala,de kom ju ut ur en kvinnas könsorgan en gång.Bara en sådan sak!Fy,täck över kvinnors underliv när de föder och snitta istället!

Om åttiotalisterna är mer krävande än föregående generationer vet jag inte.
De jag stöter på verkar välgödda sedan sin tidigaste barndom på det glada åttiotalet och nöjda med livet.
Varför skulle de inte vara det?Annars är de inte så annorlunda från oss,det skiljer faktiskt inte många år emellan någon född 1978 och någon född 1982.
Men det går ändå att skapa en konstlad samhörighet mellan sinsemellan olika människor bara grundat på vilket årtionde de är födda i.En slags klan du kan tillhöra utan att uppfylla några andra kriterier än att du är en ”xx-talist”.

Vi fick ofta snällt ha tråkigt vi,vi som tillhörde den generation som snöpligt nog för oss kom precis innan kabel-TV,mobilerna,internet,och det som för så där tio år sedan med behagfull rysning kallades ”multimedia”.
Vi som inte hade internet i skolan,utan på sin höjd några Commodore 64 i en muggig datasal man helst undvek,men som var tjugo-någonting när internet via pipmodem kom in i stugorna och studentettorna.
Vi som var illa tvungna att ha tråkigt ibland ända upp i tonåren,det fanns ju bara två kanaler på TV:n och hemdator var det bara några få utvalda som hade.Och vad kunde man göra på den?!Programmera textsträngar?Spela spel förstås då.
Men det fanns inte många att välja på.

För på den tiden var den hyfsat välutbildade medelklassen nämligen rädd för ny hemelektronik,den hotade ungarnas intresse för skolan och signalerade att akademikernas barn också hade ett intresse för nöjen som inte var helt politiskt korrekta.Vilken skam.Spel-och kabel-TV-världen var ny och föräldrarna obekanta med den.Det fanns inte Cartoon Network och Disney Channel att begränsa,bara en timmes statligt godkänd barn-TV om dagen.Inte mycket att orda om,alltså.
Därmed var det sällan ingenjörernas och läkarnas barn som fick Soda Streamers och videobandspelare,möjligen en dator om barnen lyckades dupera föräldrarna att tro att den kunde vara till nytta i skolarbetet.Men det var i praktiken få som hade de här hemdatorerna.
Föräldrarna,kanske i synnerhet(bisarrt nog kan man tycka)akademikerna,hade svårt att begripa vad de skulle vara bra för.De hade ju själva ingen användning för dem,alltså var de en potentiell fara för barnen.Det är alltid lite skrämmande,det man inte förstår sig på.
Det fanns dock två lyckliga satar i min klass som hade hemdatorer,sk VIC-20.Bägge är numera programmerare.

Som en liten kontrast till mina egna ungars uppväxt med egen mailadress i skolan och ändå kanske apropå inget särskilt sålde jag själv då och då i sjuårsåldern vänsterpartiets dåvarande tidning Ny Dag med min morfar.
Jag sålde nästan alltid slut mina buntar i hyreshusen.De kanske tyckte jag var gullig,tanterna och gubbarna som öppnade.Ibland kom det fram en karamellburk eller så fick udda vara jämnt när det kom till växelpengar.
Om jag nämner det idag får folk gärna något moralpanikartat i blicken,detta sjuttiotal!Jag visste inte exakt vad det var jag sålde,det erkänner jag,men de var trevliga människor och i ”lokalen”(vänsterpartiets lokalavdelnings möteslokal)fanns det både apelsinsaft,tuschpennor och roliga statyer som idag skulle klassas som kultig retrovänsterkitsch.Plus en glasskiosk intill.

Jag har förresten en god vän sedan 14 år tillbaka.
Hon är född i mitten av sjuttiotalet,och har en yngre syster född sista halvan av åttiotalet.Skillnaden mellan deras uppväxt är faktiskt av någon anledning enorm.
Storasyster fick ofta passa lillasyster och handla när mamma jobbade medan lillasyster i sin tur blev otroligt bortskämd av samma mamma och knappt ens gick till affären när hon bodde hemma om mamman bad om ett par liter mjölk.Mamma sade inget om det.
Lillasyster drog sedan på mamman en telefonräkning på 5000,ett resultat av ringande till kompisarnas mobiler.
Mamma lät då bilen stå i ett antal månader eftersom hon inte hade råd med bilförsäkringen,men hon betalade snällt telefonräkningen utan krav på bidrag från dottern.Och köpte sedan Buffaloskor till henne.
En tillfällighet?Kanske.Men jag tycker det är en intressant tillfällighet.

Egentligen är vi nog ganska priviligierade vi sjuttiotalister.
Vi var unga nog att ta till oss internet och förstå användargränssnittet på vilken mobiltelefon som helst utan ansträngning och likförbannat gamla nog att minnas DDR-Sverige innan det försvann för alltid.Allt innan vi ens hann fylla 30.
Jag ser det som en stor förmån faktiskt.
Ja,nog har vi ganska mycket att vara ironiska över,Anders Parment.

Annonser

2 Comments

  1. Undrar hur den där bortskämda lillasystern till din goda vän kommer att klara sig när hon ska bo själv nån gång i framtiden.

    Hon kommer att få en chock, eller bli helt handikappad. Kanske dra på sig extrema skulder.

    Jag undrar om vissa mammor inte riktigt förstår att de bara skadar sina ungar när de gör allt för dem? Eller om de bara förtränger det eftersom de kanske är vana vid att vara husslavar åt någon karl redan?

    Rätt vanligt fenomen. Men ovanligt beteende.

  2. Hon åkte utomlands som au pair,skulle varit ett år,blev två månader.Hon klarade det inte.Nu bor hon,tillfälligtvis,hemma hos mamma igen.Min kompis(som själv har flera barn) oroar sig redan för vad som kommer hända om mamman skulle bli sjuk och inte orka med systern.Det kan man ju förstå.


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: