Skip navigation

Okej,jag hade tänkt skära ner(haha)på Twinglyhorandet och sluta skriva om SvD-artiklark(kvällsblaskorna orkar jag inte med).Men idag ska jag trampa över och bryta löftet:
Idag står det nämligen att självskadande ska läras ut i Folkuniversitetets regi,under den alltid så generösa täckmanteln ”konst” där det mesta kan och bör få rymmas så länge ingen tar skada(en gråzon förvisso).
Konst är konst.Konst ska däremot inte blandas ihop med psykiatri.

Det är naturligvis inte i närheten av fakirkonst när en femtonåring sitter på sitt rum och skär armarna blodiga.Det är inte konst utan desperation.Alternativt en provokation,ett testande av hur långt man kan gå utan att föräldrarna slår bakut.Men inte konst.Konst kan ju vara en provokation,men någonstans måste fan gränsen dras.
Jag har själv varit en självskärande tonåring som gjorde det för att jag inte kände mig värd mer och för att den korta smärtkicken fick mig att tro att den psykiska smärtan rann ut genom såren.Att smärtan dessutom var ett sätt att straffa mig själv vilket på sikt kanske skulle befria mig från ångesten,som jag rent av ibland trodde jag förtjänade.Naturligtvis hjälpte det inte.Jag växte upp,hittade andra mindre destruktiva utlopp och insåg att det var infantilt och meningslöst det jag sysslat med.
Jag skadade bara mig själv och hindrade mig själv från att gå vidare till andra betesmarker.

Om någon försökt instruera mig i hur jag skär mig på bästa vis hade jag förmodligen kanske slutat på direkten för att det då inte skulle känts omstörtande att göra det längre.Poänglöst.
Eller så kanske jag rent av hade blivit förbannad för att någon artsyfartsyglidare försöker göra sig kontroversiell på mitt lidande,börjat ifrågasätta min metod att lindra ångesten och sedan slutat.Jag hade i varje fall inte fortsatt.

Nej,jag tror faktiskt inte att det kommer sitta särskilt många tonåringar på Folkuniversitetets kurser och lära sig hantera ett rakblad.Få inte panik för det.
Ju mer accepterat något blir ju mindre intressant blir det för provokatörerna.
Det är de som verkligen har ångest som behöver ett annat utlopp för den,eller än hellre lindring och bot.

Som förälder och inte minst som före detta drabbad kommer mycket skit upp till ytan,inte minst ilska gentemot den trötta,blaserade,tillkämpat världsvana cynism som tittar upp här och var i artikeln.Lära ut skärande i konstens namn.Gode gud.
Så lugnar man sig äntligen,inser att världen är ologisk,konstruerad,komplex och aningen vriden ibland.Inget har ett enkelt svar.

Man inser att det är ingen idé att bli upprörd mer utan gå ut och krama om sina egna barn så de inte faller i samma fälla som man själv gjorde.Självskadefällan.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: