Skip navigation

Om bebistjat som omgivningen utsätter par i 30-årsåldern för handlar ett svar som psykologen Madeleine Gauffin Rahme ger en kvinna som lever i en relation där sambon och omgivningen förväntar sig barn,men hon inte vill.
Ja,jag är ju inte direkt barnlös/fri(hur man nu väljer att se på saken).Men ämnet intresserar mig ändå,för det tangerar det vi från tjugoårsåldern och uppåt kallar ”vuxenpoäng”.Det som ska börja rassla in någon gång efter studenten,eller när man blir myndig.Jag har de facto inte så många eftersom jag valt att leva utan bil och hyr hus.
Det finns säkert många som valt att leva utan barn som har fler sk vuxenpoäng än jag.

Du ska yrkesarbeta ett visst antal år,träffa den ”rätte”,gifta dig runt 30,helst skaffa två barn strax därefter(max tre) och flytta in i eget,belånat hus på 110 kvm+.
Herrgårdsvagn,grästrimmer och parabol ska helst ingå i paketet och gärna också någon parmiddag då och då.
Både jag och den som väljer bort barndelen faller utanför dessa ramar på olika sätt-alltså känner jag faktiskt en mycket stor sympati och förståelse för dem som helt väljer bort barn.Det är modigt att stå för det likaväl som jag upplever att jag måste visa ett visst mod för att jag valt inte ett eller två barn utan sju.
Det blir frågor och en ibland väldigt tröttande nyfikenhet i bägge fallen.

Sedan kan jag också ifrågasätta det eviga planerandet.Ett planerat barn förväntas per automatik vara mer önskat än det oplanerade,den planerade föräldern mer lyckad och harmonisk.
Jag har sett åtskilliga exempel som krossar den myten.Att bli förälder är alltid att ta ett steg in i det okända mer eller mindre.Du kan inte öva på andras barn eller läsa dig fullkomlig.
Vi planerar oss snart in i medelåldern och begynnande infertilitet.Det ska fan till att vara kvinna och hinna med allt innan naturen sätter stopp!
Det är en annan fråga jag får tugga på en annan gång,men det är faktiskt ingen synd att skaffa barn innan 25!
Och det är självklart ingen synd att inte skaffa några alls.
Nej,visst ska man inte sätta ett oönskat barn till världen,men allt måste inte vara materiellt perfekt.
Och apropå giftermål så gifte jag mig idag,34 år gammal efter 12 år med den man jag nu vill tillbringa resten av livet med.Det känns helt okej!

Annonser

3 Comments

  1. Hej
    Nej, vi kan inte öva på andras barn eller läsa oss fullkomliga, men vi behöver inte ha alla erfarenheter… i livet för att bli vuxna … Det finns så mycket annat som får oss att mogna, bli vuxna, få kunskap och så vidare. Det är ju inte givet att du är sju gånger vuxnare och mognare än den som har ett barn eller inget alls.

    Felet är väl normen, två barn, inte sju, ett åtminstonde än inget alls.

    Och det ligger något i det du skriver om att ett planerat barn inte behöver vara mer önskat eftersom det är en sådan press att det kan vara svårt för många att stå emot, om de ens upptäcker att de kan göra det. Därför att det ses som en självklarhet.

    Tänkvärt inlägg!

  2. Nej,jag tycker inte att jag är sju gånger mognare än andra,lika lite som jag är mindre mogen än de som äger sin bostad och har amorteringar till takknocken(förlåt,de som är hyresgäster till sin bank istället för en vanlig värd;-))
    Det är samhällets normer jag reagerar på,att allt som ligger utanför den här två-trebarnsramen är abnormt och ska kommenteras och tyckas om.Jag kommenterar inte en tvåbarnsmamma på stan,men om jag går på stan med mina så tycker folk de har rätt att hur som helst komma fram och fråga om det är jobbigt med många barn.Det är lite gulligt,men ändå kan jag inte låta bli att reagera på deras attityd.
    Har dessutom en nära anhörig som valt bort barn och trots att hon idag är 60 får hon frågan:varför?

  3. Ja och det är normerna jag reagerar på oxå…

    Jag har i hela mitt vuxna liv fått denna fråga, förutom under de sista åren…. Kanske för att jag förekommer … och sen blir det inget mer prat om saken längre. Har slutat förklarat mig… när de någon gång frågar om jag har barn säger jag bara – Nej … och jag kan se ibland att de vill fråga, men gör det inte… kanske för att jag på något sätt visar att jag inte är beredd att svara…


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: