Skip navigation

Läste i Svd ikväll att några(troligen,förmodligen)ungar byggt en snögubbe på spåret utanför den lilla hålan Vikingstad i Östergötland.Den var pepprad med sten och stoppade(!)närapå ett stort x2000-tåg,eller ja,rejält försenat blev det iallafall.
Jag tycker det var lite kul faktiskt,säger jag med risk att få på truten.
Dels för att det är lite av David mot Goliat i historien(liten tuva stjälper ibland stort lass),dels för att det är så Grönköpingsartat alltihop.Det behövs inte mycket för att stoppa ett tåg!

Ett ”pojkstreck”(detta missbrukade ord!)som fått konsekvenser som ungarna förmodligen bara kunnat hoppas på.Nu ska polisen knacka dörr i områdets skolor och hoppas att någon känner sig frestad att skvallra.Jo,nog lär den skyldige bli framskvallrad och gott så,en liten näsbränna kan nog behövas när buset går för långt.
Men inuti fnissar jag som en barnunge iallafall.Med min egen barndoms busstreck i åtanke:

  • Hur vi gömde oss i buxbomshäckar(gran var för stickigt)och sköt med ärtrör på förbipasserande bilar.Ofta med en lönnfet medelålders gubbe bakom ratten som satte bromsen i mattan och satte av efter oss så långt han orkade.Rören togs ur byxgalgar av plast,det var alltså byxpinnen vi tog ur och sköt med.Den var nämligen ofta ihålig och med lagom diameter för att slunga ut en ärta med hög fart.
  • Drog upp tältpinnar för tältövernattande skolkompisar som precis somnat i ÖB-tältet på villagräsmattan i sommarnatten.
  • Någon blev ”mulad” med snö ibland,ville det sig illa var snön dessutom lätt gul.
  • Vi färgade till och med en katt med karamellfärg en gång,grön.
  • Ja,vi till och med kastade en och annan isboll med sten i(det var det närmsta vi kom snögubben på spåret),dessa preparerades med vanlig snö,gärna tösnö,som fylldes med ett par stenar och gneds in med vatten.

Det mesta var harmlöst,sådant som barn gör och det var sällan någon blev ledsen.Det hände förstås och det var tråkigt,inget man är stolt över,varken om man orsakade det eller var offret.

Busstreck är ofta roliga så länge de inte spårar ur!(haha!)
Om de oftare tenderar att göra det idag än då tror jag inte.Och därmed nöjer jag mig med att konstatera att lite uppstudsighet hos barn är bara sunt,iallafall om den vänder sig mot vuxenvärlden.Det är föräldrarna som ska sätta gränserna,och gör de det så växer barnen garanterat upp till empatiska individer iallafall.
God natt!

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: