Skip navigation

Om shopping som drog handlar en artikel i Svd.Först blev jag irriterad efter att tidigare ha slagit pannan i ännu en blogg med referenser till kändiskläder och favoriten i repris ”hur-du-hittar-NÄSTAN-likadana-billiga-i-svenska-butikskedjor”,sen insåg jag vilken drift som ligger bakom SAMLANDET,känslan av att ha gjort ett fynd fast man kanske inte har det.
Läs igenom artikeln och fundera.Tjejerna plockar på sig den ena prylen efter den andra på sin väg genom butiken,prylar de inte ens tänkt köpa från början och som bara råkar vara så ”billiga” och ”måste ha”,billigt krafs såväl som dyrare grejer.Allt ska betalas och sedan förvaras hemma.Jeans kan man köpa nya fast det hänger flera par med lapparna kvar i garderoben.En gammal tröja ger inte samma ”känsla”(men om nya tröjan känns gammal efter två dagar förtäljer inte historien).Man kan ju se det som lite gulligt och oskyldigt att en vuxen kvinna köper pumps hon inte kan gå i för att det ger henne en ”kick”(notera ordet ”kick” här) att visa upp dem för polarna.Men,kickar varar som bekant inte särskilt länge.

Ändå jag har hur mycket jag än vrider och vänder på det svårt att under den städade ytan se något annat än ännu en desperat missbrukare som inte kan sluta,som hittar nya ursäkter för att fortsätta,sluta imorgon,”jobba på det”,handla på nätet för då känns det inte som ”riktiga pengar” man stoppar in i skärmen,whatever.Vi har nog en rätt fet dubbelmoral när det gäller vad som betecknas som droger i det här samhället.Shopaholicen är kanske en nödvändig missbrukare(utan kostsamma krav på rehabilitering och med ett städat yttre dessutom) för ekonomin,en som får konsumtionshjulen att snurra och genererar inkomster till företagarna.Den samhällsnyttiga missbrukaren om man så vill.En som kompenserar för de betalningsanmärktas och fattigas snålshoppande.
Dags att triangelmärka H&M som gravt beroendeframkallande?Att låta fd shopaholics visa upp sig i skolorna och berätta om livet som tvångsshoppare,för vem vet vilka tunga droger shopping kan leda till om man inte ser upp?
Och för guds skull,var kommer alla dessa hål som hela tiden måste fyllas ifrån?Jag lämnar frågan öppen.Förr var jag naiv nog att undra var pengarna till sådan här köpbeteende kom ifrån.Så dumt.Det är ju lån förstås!

Jag har inget emot en god stunds shopping då och då,bland ting som verkligen intresserar mig och som jag har råd med,kläder tillhör dock inte direkt dem.Ytliga nöjen är alltid bra för själen i rimliga doser,som godis,men några fundamentala problem löser de inte.Varför inte packa kläderna du tröttnat på i en säck,ställa dem i förrådet ett år eller mer och sedan låtsas-shoppa bland dina gamla grejer som förtjänar att återupptäckas?Jag lovar,det är rätt kul!Eller botanisera bland gamla kläder som dina föräldrar sparat från sjuttiotalet?Gratis ”vintage”!Och ofta undrar man dessutom varför man tröttnade på sina faktiskt rätt schyssta kläder!
(stripp:Jan Berglin)

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: