Skip navigation

Ensamhet är väl ett lite fult ord i vårt moderna ordförråd.Ingen vill erkänna att man känner sig ensam.Vänner(eller ska vi säga bekanta?) är status och hårdvara,ett bevis på att man är socialt aktiv och föreningskompatibel.Själv uppskattar jag att vara ensam när det går,kanske för att jag har en stor familj och ensamhet med laptopen är en hårdvara för mig.Missförstå mig inte nu,jag älskar min bullriga,härliga familj.Som det ensamma endabarn jag växte upp som har jag upplevt både och,jag hade velat att någon väckt mig med oväsen och gastande.Att syskonen är en trygghet är jag inte i det minsta tvivel om,jag som sett dem ta varandra i försvar mot andra barn på lekplatsen,komma i sällskap hem från skolan,läsa samma saga för dom yngre om och om igen med samma entusiasm,kärleksfullt sitta med minstasyskonet på armen utan det minsta spår av den avundsjuka som äldre barn tydligen enligt vedertagna regler ska känna mot nytillskott i familjen.

Men tillbaka till ämnet,är ensamheten skadlig?Struntprat,naturligtvis är den inte det om den är självvald och man ändå känner basal trygghet i tillvaron!Däremot kan nog känslor av övergivenhet(och det är nog dem vi talar om här egentligen)vara nästintill dödligt plågsamma.De flesta av oss behöver ett socialt nät att falla tillbaka på om ensamheten plötsligt blir ett monster.Vi behöver ett tryggt sammanhang i bakgrunden som förr fanns i klaner,släkt och bygemenskap.Det finns knappt längre.Huruvida hönan eller ägget kom först,det vill säga om man blir deprimerad/ensam av det genetiska arvet eller om det genetiska arvet triggas av ensamheten tycker jag är överkurs.Vi är inte anpassade för att leva avskurna från en flock helt enkelt.Men sen kan ju även vargar vilja vara ensamma ibland!

Själv njuter jag denna söndag av att inte längre vara superförkyld,att yoghurten smakar något igen och att jag inte behöver ett paket Finess i fickan lättillgängligt längre.Däremot är rösten raspig,men prata en dag kan man väl vara utan;-)Jag är inte heller avig mot söndagar längre,att sitta med huvudet på makens arm när det sista barnet somnat,se det ofrivilligt kul Insider och skratta tillsammans åt mansmagasinsjournalistiken och telefonslussen är ett av mina söndagsnöjen.Mitt sätt att säga till mig själv,världen är fan inte klok,men den är nog värd det.Ibland behövs det så lite för att orka vara glad.Ett paket halvsmält glass av en god kvalitetssort tillexempel.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: