I tidningen Lyckoslanten som många barn får i skolan står att läsa en artikel om svininfluensa såg jag idag när äldste sonen kom hem från första skoldagen efter influensan.Värsta skräcken tonas ner på KP-manér,samtidigt som man vill pekpinnepeka lagom på att vaccinet minsann är bra att ha och att det är en medborgerlig plikt att ta det.
Smittskyddsinstitutets Annika Linde vill göra barn postiva till vaccin genom att tala om att barn minsann inte ska behöva vara sjuka(!),därför ska alla vaccinera sig så man inte smittar andra.I god kollektivistisk anda.
Det talas också om att dödligheten i influensan är 1 på 200 000 ungefär.
I USA vaccineras ALLA barn under 8 år varenda år mot influensa,står det vidare.Jippi,då måste det ju vara bra.Om man gör det i USA alltså.Självklart.
Undrar om dessa föräldrar ens funderar över vilken skit deras barn injiceras med varenda år.Med tveksam nytta dessutom.
Men,det är klart.Säger myndigheterna att det är bra så måste det ju vara så förstås.Jag utgår ifrån att Annika Linde gärna vill se samma vaccinationsiver här i Sverige.
Jag vill inte vaccineras mot livet.Jag vill inte bäddas in i en kokong där absolut inget som kan betecknas som ”dåligt” någonsin kan hända.Däremot skulle jag gärna slippa denna erbarmliga trygghetssjuka.
Ja,jag brukar inte gilla mode och shopping.Modebloggar får magen att vända sig ut och in,speciellt när ägaren poserar som en mediakåt artonåring som vill ha kommentarer om hur snygg hon är.Blabla.
Men igår köpte jag faktiskt ett par hett efterlängtade Dr Martens på ett presentkort jag fått i en för tidig födelsedagspresent(har inte haft några Martens på ett tag):
Ja,mina är högre förstås.
Snyggaste skorna jag haft på länge.Nu måste de bara mjukas upp,jag känner mig som en tonåring som inte ens vill ta av sina nya,snygga skor:)
Jag vet inte om ni har sett den här bilden av en av vår tids mest överhypade företeelser,Madonna.
Tagen från den eminenta,kändiskritiska bloggen Lost In Showbiz på brittiska Guardians hemsida.
Ja,det är alltså en flaska handsprit popikonen håller i handen när hon vinkar adjö till barnhemsbarn i Malawi.Otroligt tanklöst,och otroligt kul eftersom det outar henne som en totalt vanlig,dödlig germofob.
Ja,jag vet.Ingen är felfri.Men för att kunna matcha sin självgodhet borde Madonna fanimig vara just det.Felfri.Inte borde hon kunna bli sjuk heller.
Jag överlåter åt er läsare att vaska fram humorn i den.Ser ni ingen har vi nog ändå inte samma sinne för humor så förklaring torde vara förgäves.Själv anser jag den vara en av de roligaste bilder som tagits de senaste tio åren iallafall.
Alla som är dödströtta på vår tids kändisdyrkan rekommenderas en dos Marina Hyde regelbundet.
Kejsarsnitt finns visst inte ens som någon enkel genväg i den skräckslagna blivande mammans fantasi längre-ja,jag menar inget illa med det.Jag har själv brottats med tanken på snitt och en gång som en stegrande häst vägrat ett akut när min fyra chockade oss genom att visa fötterna först(det gick bra att komma ut med reguljärbiljett mellan benen på mig ändå skulle det visa sig).Det är en vild,märklig värld vi lever i,underliga saker kan hända där man minst anar det.
Samtidigt,ta alla larm med en nypa salt.Människan är starkare och tåligare än hon själv tror.
Jag kunde först inte riktigt begripa hur entrén i världen kunde påverka DNA när jag läste det här,men en sak är jag glad över,att jag åtta gånger sluppit snitt och även ett par gånger ångrat snitt jag velat ha i svaga ögonblick.
Naturen vet väl bäst i 95 fall av 100 eller något.
Tillsist önskar jag värmen åt helvete.Min nyfödda lider mindre än jag tror jag,men det är ändå mest för henne jag vill ha tillbaka svalkan.
Nu ska hunden ut och jag ser fram emot ett par timmars skön utevaro och egentid med min lilla tjeja.Courtesy of min man som får tampas med resten av skaran:-)
Den 13 maj kom vår fjärde prinsessa,3374 gram lätt och 48 cm lång,därmed är myten om att barn blir tyngre för varje förlossning död,ty hon är lättast hittills.
Nu är jag alltså åttabarnsmamma,det gick fort och tog tio dagar mindre än beräknat.Och jag hjälpte på kuppen en ung läkare ett steg närmare sin examen,25 år gammal/ung var han och jag rekommenderar starkt alla blivande föraldrar att passa på att bidra till att vi får nya barnmorskor,läkare och annan sjukvårdspersonal i det här landet.Av alla fyra gånger(minst)jag gjort det har det aldrig varit någon negativ upplevelse,tvärtom.De är respektfulla och måna om att göra rätt.
Tack Sam,du var guld värd.Och tack till Karin och Marita på normalförlossningen på ÖS i Göteborg också.
Barn reflekterar över Kalles jul tycker jag var dagens höjdare.
Kalle,11 år,berättar för den yngre generationen vad man gjorde när han var i deras ålder.Man kollade på Pokémon.
Vi har väl alla till mans ett behov av att berätta om våra unika minnen,som vi tror bara vi har.För dom som inte var där.
Visst är det lite gulligt?
Jag har fått flunsan och försöker få i mig resterna av den chokladpudding barnen gjort från scratch idag.Alltså inte sådan där halvfabrikatpulvervariant.Men jag måste erkänna att den här mest ser ut som något man hittar i en ettårings blöja.
Halvfabrikatet var bättre.
God Jul!
Genusvetenskap har rört upp mycket känslor ser jag idag.Kanske framförallt den genuspolitik som förs på skolor och förskolor numera.Rädda pappor fruktar att män ska göras odugliga och att framtidens kvinnor inte ska klara av att gå i högklackat.
Jag är inte den som försvarar genusfokuseringen i vått och torrt.Retro/unisexplågan har pågått länge nog i barnklädesbranschen.Lite valfrihet tack.Barnkläder ska för mig bara vara praktiska i den mån de används varje dag.Skit samma vad de har för färg.Att tjejer får ta plats och får slippa höra vad en flicka får och inte får på grund av sitt kön är lika självklart.
Att det ens ska behöva påpekas.
Men nu har nya fula nunor börjat sticka upp.De som säger sig förespråka valfrihet,men varav vissa helt enkelt tycker att kvinnor ska vara ”riktiga kvinnor” för att det är mest attraktivt(som om någon nu bryr sig om vad N.N som skriver upprörda debattinlägg på SvD tycker)och män karlakarlar.Som om det nu ska sitta i klädseln.Eller vem som nu bestämmer vad som är rätt attribut för en kvinna eller man.
Vem har rätt att säga att jag bör tycka om rosa och glitter för att jag är kvinna?
Jag tycker om vad fan jag vill.Jag klär mig som det är praktiskt för en blivande åttabarnsmamma.Plus att jag ska trivas i vad jag har på mig förstås.Särskilt mycket rosa kan jag inte påstå att det blir,men det är för att jag inte passar i det.Inte av någon slags genusiver.
Jag fattar inte att det ska vara så förbannat svårt.Ta på er vad ni trivs i.Är du kvinna och råkar tycka att kjol och högklackat inte är din grej så låt bli.Är det din grej så klä dig så.Vem angår det?Det är konstigt än i vår förmodat upplysta tid att män(niskor)ska ha så mycket åsikter om hur kvinnor klär sig.
Det enda jag tycker kräver i sammanhanget är att små tjejer inte ska tvingas på opraktiska kläder de inte får smutsa ner och röra sig i till vardags.Ytterst få småkillar råkar ut för detta vad jag vet.Jag hoppas att jag inte ens ska behöva tillägga att barn ska få ha en egen smak och ta plats oavsett kön.
Antroposofin är något jag har en lite sårig relation till.
I min familj jag växte upp i var tron på antroposofin ganska stor.Trots att det finns läkare i skolmedicin i samma familj.Inte så att det var någon fanatism,jag var patient på en vanlig landstings-BVC och fick de flesta vaccinationerna.
Men ändå.Antroposofin hade en särskild plats.Lite upphöjd och mystisk,som den fortfarande verkar ha i samhället,lite ovanför alla andra alternativterapier.
Av någon anledning.Det är väl det mjuka,gulliga som tilltalar.
Själv har jag aldrig kunnat förlika mig med den eller dess ekologiskt korrekta förespråkare riktigt,kanske just för att den framställdes som så fin,human och politiskt korrekt.Dyr och exklusiv.Som om den valde dig,inte du den.Det kändes aldrig rätt.Eller trovärdigt.
De dyra,vackra leksakerna,de mjäkigt milda färgerna,den oförklarliga tron på saker som inte kan bevisas,de ständiga leendena och babblet om hur fantastisk kroppen är.Allt det där provocerade mig.Det provocerade att aldrig få någon förklaring.
Kanske ännu mer idag när jag ofta tycker att kroppen är lagom fantastisk(vore den sant fantastisk skulle vi enligt min uppfattning få tre-fyra uppsättningar tänder i livet,slitskador på leder och ben skulle läkas av sig själva eller aldrig uppstå,depressioner skulle inte finnas,kroppens egna celler skulle inte flippa ur och ge människor cancer,och så vidare).
Kanske ännu mer idag för att jag själv lider av en kronisk skada som jag inte i min vildaste fantasi tror att antroposoferna skulle kunna råda bot på,en förslitning som är mycket smärtsam.Jag undrar varför de inte kan bota den om de nu är så fantastiska.Den är inte dödlig eller farlig.
Min skada är orsakad av felbehandling inom den konventionella sjukvården visserligen,men det hyser jag inget agg mot sjukvården i sig för.Den HADE kunnat förhindra det och den visste hur.En enskild läkare valde helt enkelt att göra på ett annat sätt just då.
Antroposoferna hade väl skrivit ut några örtdroppar,ordinerat mig att sluta med de smärtstillande jag behöver ibland.Lida ska man tydligen.
Jag har en utmaning till den antroposof som eventuellt läser det här;Om du/ni kan läka min förslitningsskada så jag slipper ha ont när jag går ska jag inte bara betala allt jag kan ur egen ficka utan också sjunga ert lov resten av livet,bli er postergirl om ni vill ha en tacksam,lite lagom desperat sådan som likt George Costanza i videoklippet nedan inte vill opereras.
Ibland undrar jag rent av om inte antroposofin och vissa andra alternativriktningar av varierande religiös karaktär inte är lite smygelitistiska.
Blir du sjuk så är det ditt eget fel för du har ätit socker,druckit mjölk,sett på omoraliska TV-program eller gud vet vad.
Det är kanske bara jag som får sådana vibbar av all den här dyra estetiken,de enskilda mottagningarna reserverade för de välbärgade och ”medvetna” som kan åka många mil för att uppsöka den här vackra kliniken på Sörmländska landsbygden.Jag ser ingen motsättning mellan skolmedicin,estetik och empati.
Jag ser inget skäl till att en vanlig sjukhusavdelning måste vara steril och ful i sin färgsättning.Eller till att en vanlig läkare skulle behöva vara stel och rigid i sitt bemötande av patienten.
Miljöerna på Vidarkliniken är genomtänkta och talar till psyket på ett positivt sätt,det vet alla som legat inne på ett vanligt sjukhus med smutsbruna dörrar i Perstorpsplattplast.Byt ut dem så mår patienterna på vilket landstingssjukhus som helst garanterat psykiskt bättre.
Men har då örtdropparna någon verkan alls?
Ja,jag har ytterst motvilligt provat antroposofmedicin,eller rättare sagt,min son har.Och ja,jag vill ju testa och se vem som har rätt.Om den hjälpte?Nej,det var nog kortisonet och tiden kombinerat med den läkeförmåga kroppen har med eller utan örtdroppar som gjorde det.
Utan kortisonet hade han iallafall förmodligen dött.Så mycket vet jag.Barn är ärliga med vad som har effekt och inte,de är inte så mottagliga för placebo som vuxna kvinnor verkar vara.
Och ja,även jag hade barnastma som liten,likt det barn som en av Folkets röst vittnar om i SvD.En dag när jag var 12 beslöt jag att kasta medicinerna och klara mig utan dem för resten av livet.
Jag var trött på att alltid få höra vad sjukdomen begränsade mig till.Inte springa så jag fick ont i bröstet.Inte klappa katter(men jag fick katt av mina morföräldrar som jag faktiskt tålde utmärkt).Det var som om sjukdomen blev en oönskad del av mig jag inte längre ville leva med och vägrade låta mig definieras av.
Sedan den dagen 1985 har jag aldrig behövt Ventoline eller Bricanyl.
Barnastma försvinner faktiskt ofta av sig självt om den debuterar innan 15 årsåldern och det var väl kanske det jag kände att den var på väg att göra.
Men några antroposofer behövde jag inte.
Jag vet inte hur det är med er.Men själv blir jag hellre botad av Dr House än placebofierad av en leende alternativmedicinare.Hur vackra färgerna än är.
(George Costanza provar alternativmedicin och resultatet av det)
ska vår nya lillasyster eller lillebror komma till oss.Det känns okej att säga det nu när jag sett det lilla livet och vet att allt ser normalt ut.För ett år sedan hade jag inte väntat till efter ultraljudet,men nu känns det som om jag är en av dem som just insett att vissa saker inte bara drabbar andra.
14 veckor tog det innan jag vågade andas ut.Men nu så!
Min svägerska,själv boende på Södermalm,myntade uttrycket ”mysläckert” för ett par år sedan.Jag har iallafall inte hört det varken förr eller senare.Just Söder verkar vara en kretspunkt för människor som är just mysläckra. Ann Söderlund tycker jag kan få personifiera det uttrycket,för den som nu undrar exakt vad som avses med det.
Mysläcker är den som är lyckligt lottad nog att få leva ut en speciell lätt bohemisk livsstil där allt är rätt.Kläder,boende,barnens strumpor och läseböckernas genuskorrekthet.En mysläcker förälder har ofta ett intellektuellt yrke och ses ofta sittandes på ett café med laptopen.Kanske är han/hon översättare,frilansare eller något annat som möjliggör att man själv kan styra sina arbetstider och därmed sitta länge på balkongen med latten på morgnarna efter det att man sprungit ner på dagis i pyjamas och lämnat barnen.Ja,jag är lite avis,speciellt på klädsjälvförtroendet.
Vi som inte helt kan leva ut våra mysläckra sidor av olika skäl vare sig det nu är var vi bor eller hur vi arbetar kan väl få vara lite sarkastiska,ni andra kan väl försöka bortse från udden.
Här har vi alltså en människa som hittat en livsstil efter kanske åratal av letande och lever i den fullt ut.Läckra,helrätta vintagekläder som säkert är helt koordinerade i sin färgsprakande påfågelsprakt.Ingen Mimi Bobeck-pajaslook här inte.Helt lagom och rätt.Lättcrazy.
En,förmodar jag,läcker våning på Söder med rätt inredning har människan också.Hon har ett fritt hemarbete som hon tjänar bra på,liksom maken(som sitter på ett café med laptopen i knät).Inget motvilligt löneslaveri här inte.Hon kan gå i pyjamas och lämna barn på dagis,och hör och häpna,INGEN höjer på ögonbrynen för att hon tar på sönerna rosa strumpor!
Inte för att någon gjort det här i småstan heller någon gång,men okej,låt henne glädjas över denna frisinnade oas i öknen.Söder.
Allt är med andra ord ”mysläckert”,detta privilegium att få leva i en tillvaro där allt är rätt nog att platsa i vilken inredningstidning som helst.När laptopen vikts ihop i väskan och dagens latte uppdrucken kan man ju botanisera runt i de läckra butikerna som säljer allt det här som upprätthåller livsstilen.
Javisst unnar jag dem det.Samtidigt kan jag inte annat än fnissa åt att det blir oerhört kul när man kan gissa sig till ganska exakt allt utan att ha läst klart hela artikeln.Det finns en hel marknad för den som är intresserad av att hotta upp sin inredning,kläder,make och sina barn.Allt från köksprylar till barnkläder.Kör på!
