Kejsarsnitt finns visst inte ens som någon enkel genväg i den skräckslagna blivande mammans fantasi längre-ja,jag menar inget illa med det.Jag har själv brottats med tanken på snitt och en gång som en stegrande häst vägrat ett akut när min fyra chockade oss genom att visa fötterna först(det gick bra att komma ut med reguljärbiljett mellan benen på mig ändå skulle det visa sig).Det är en vild,märklig värld vi lever i,underliga saker kan hända där man minst anar det.
Samtidigt,ta alla larm med en nypa salt.Människan är starkare och tåligare än hon själv tror.
Jag kunde först inte riktigt begripa hur entrén i världen kunde påverka DNA när jag läste det här,men en sak är jag glad över,att jag åtta gånger sluppit snitt och även ett par gånger ångrat snitt jag velat ha i svaga ögonblick.
Naturen vet väl bäst i 95 fall av 100 eller något.
Tillsist önskar jag värmen åt helvete.Min nyfödda lider mindre än jag tror jag,men det är ändå mest för henne jag vill ha tillbaka svalkan.
Nu ska hunden ut och jag ser fram emot ett par timmars skön utevaro och egentid med min lilla tjeja.Courtesy of min man som får tampas med resten av skaran:-)
Den 13 maj kom vår fjärde prinsessa,3374 gram lätt och 48 cm lång,därmed är myten om att barn blir tyngre för varje förlossning död,ty hon är lättast hittills.
Nu är jag alltså åttabarnsmamma,det gick fort och tog tio dagar mindre än beräknat.Och jag hjälpte på kuppen en ung läkare ett steg närmare sin examen,25 år gammal/ung var han och jag rekommenderar starkt alla blivande föraldrar att passa på att bidra till att vi får nya barnmorskor,läkare och annan sjukvårdspersonal i det här landet.Av alla fyra gånger(minst)jag gjort det har det aldrig varit någon negativ upplevelse,tvärtom.De är respektfulla och måna om att göra rätt.
Tack Sam,du var guld värd.Och tack till Karin och Marita på normalförlossningen på ÖS i Göteborg också.
Barn reflekterar över Kalles jul tycker jag var dagens höjdare.
Kalle,11 år,berättar för den yngre generationen vad man gjorde när han var i deras ålder.Man kollade på Pokémon.
Vi har väl alla till mans ett behov av att berätta om våra unika minnen,som vi tror bara vi har.För dom som inte var där.
Visst är det lite gulligt?
Jag har fått flunsan och försöker få i mig resterna av den chokladpudding barnen gjort från scratch idag.Alltså inte sådan där halvfabrikatpulvervariant.Men jag måste erkänna att den här mest ser ut som något man hittar i en ettårings blöja.
Halvfabrikatet var bättre.
God Jul!
Genusvetenskap har rört upp mycket känslor ser jag idag.Kanske framförallt den genuspolitik som förs på skolor och förskolor numera.Rädda pappor fruktar att män ska göras odugliga och att framtidens kvinnor inte ska klara av att gå i högklackat.
Jag är inte den som försvarar genusfokuseringen i vått och torrt.Retro/unisexplågan har pågått länge nog i barnklädesbranschen.Lite valfrihet tack.Barnkläder ska för mig bara vara praktiska i den mån de används varje dag.Skit samma vad de har för färg.Att tjejer får ta plats och får slippa höra vad en flicka får och inte får på grund av sitt kön är lika självklart.
Att det ens ska behöva påpekas.
Men nu har nya fula nunor börjat sticka upp.De som säger sig förespråka valfrihet,men varav vissa helt enkelt tycker att kvinnor ska vara “riktiga kvinnor” för att det är mest attraktivt(som om någon nu bryr sig om vad N.N som skriver upprörda debattinlägg på SvD tycker)och män karlakarlar.Som om det nu ska sitta i klädseln.Eller vem som nu bestämmer vad som är rätt attribut för en kvinna eller man.
Vem har rätt att säga att jag bör tycka om rosa och glitter för att jag är kvinna?
Jag tycker om vad fan jag vill.Jag klär mig som det är praktiskt för en blivande åttabarnsmamma.Plus att jag ska trivas i vad jag har på mig förstås.Särskilt mycket rosa kan jag inte påstå att det blir,men det är för att jag inte passar i det.Inte av någon slags genusiver.
Jag fattar inte att det ska vara så förbannat svårt.Ta på er vad ni trivs i.Är du kvinna och råkar tycka att kjol och högklackat inte är din grej så låt bli.Är det din grej så klä dig så.Vem angår det?Det är konstigt än i vår förmodat upplysta tid att män(niskor)ska ha så mycket åsikter om hur kvinnor klär sig.
Det enda jag tycker kräver i sammanhanget är att små tjejer inte ska tvingas på opraktiska kläder de inte får smutsa ner och röra sig i till vardags.Ytterst få småkillar råkar ut för detta vad jag vet.Jag hoppas att jag inte ens ska behöva tillägga att barn ska få ha en egen smak och ta plats oavsett kön.
Antroposofin är något jag har en lite sårig relation till.
I min familj jag växte upp i var tron på antroposofin ganska stor.Trots att det finns läkare i skolmedicin i samma familj.Inte så att det var någon fanatism,jag var patient på en vanlig landstings-BVC och fick de flesta vaccinationerna.
Men ändå.Antroposofin hade en särskild plats.Lite upphöjd och mystisk,som den fortfarande verkar ha i samhället,lite ovanför alla andra alternativterapier.
Av någon anledning.Det är väl det mjuka,gulliga som tilltalar.
Själv har jag aldrig kunnat förlika mig med den eller dess ekologiskt korrekta förespråkare riktigt,kanske just för att den framställdes som så fin,human och politiskt korrekt.Dyr och exklusiv.Som om den valde dig,inte du den.Det kändes aldrig rätt.Eller trovärdigt.
De dyra,vackra leksakerna,de mjäkigt milda färgerna,den oförklarliga tron på saker som inte kan bevisas,de ständiga leendena och babblet om hur fantastisk kroppen är.Allt det där provocerade mig.Det provocerade att aldrig få någon förklaring.
Kanske ännu mer idag när jag ofta tycker att kroppen är lagom fantastisk(vore den sant fantastisk skulle vi enligt min uppfattning få tre-fyra uppsättningar tänder i livet,slitskador på leder och ben skulle läkas av sig själva eller aldrig uppstå,depressioner skulle inte finnas,kroppens egna celler skulle inte flippa ur och ge människor cancer,och så vidare).
Kanske ännu mer idag för att jag själv lider av en kronisk skada som jag inte i min vildaste fantasi tror att antroposoferna skulle kunna råda bot på,en förslitning som är mycket smärtsam.Jag undrar varför de inte kan bota den om de nu är så fantastiska.Den är inte dödlig eller farlig.
Min skada är orsakad av felbehandling inom den konventionella sjukvården visserligen,men det hyser jag inget agg mot sjukvården i sig för.Den HADE kunnat förhindra det och den visste hur.En enskild läkare valde helt enkelt att göra på ett annat sätt just då.
Antroposoferna hade väl skrivit ut några örtdroppar,ordinerat mig att sluta med de smärtstillande jag behöver ibland.Lida ska man tydligen.
Jag har en utmaning till den antroposof som eventuellt läser det här;Om du/ni kan läka min förslitningsskada så jag slipper ha ont när jag går ska jag inte bara betala allt jag kan ur egen ficka utan också sjunga ert lov resten av livet,bli er postergirl om ni vill ha en tacksam,lite lagom desperat sådan som likt George Costanza i videoklippet nedan inte vill opereras.
Ibland undrar jag rent av om inte antroposofin och vissa andra alternativriktningar av varierande religiös karaktär inte är lite smygelitistiska.
Blir du sjuk så är det ditt eget fel för du har ätit socker,druckit mjölk,sett på omoraliska TV-program eller gud vet vad.
Det är kanske bara jag som får sådana vibbar av all den här dyra estetiken,de enskilda mottagningarna reserverade för de välbärgade och “medvetna” som kan åka många mil för att uppsöka den här vackra kliniken på Sörmländska landsbygden.Jag ser ingen motsättning mellan skolmedicin,estetik och empati.
Jag ser inget skäl till att en vanlig sjukhusavdelning måste vara steril och ful i sin färgsättning.Eller till att en vanlig läkare skulle behöva vara stel och rigid i sitt bemötande av patienten.
Miljöerna på Vidarkliniken är genomtänkta och talar till psyket på ett positivt sätt,det vet alla som legat inne på ett vanligt sjukhus med smutsbruna dörrar i Perstorpsplattplast.Byt ut dem så mår patienterna på vilket landstingssjukhus som helst garanterat psykiskt bättre.
Men har då örtdropparna någon verkan alls?
Ja,jag har ytterst motvilligt provat antroposofmedicin,eller rättare sagt,min son har.Och ja,jag vill ju testa och se vem som har rätt.Om den hjälpte?Nej,det var nog kortisonet och tiden kombinerat med den läkeförmåga kroppen har med eller utan örtdroppar som gjorde det.
Utan kortisonet hade han iallafall förmodligen dött.Så mycket vet jag.Barn är ärliga med vad som har effekt och inte,de är inte så mottagliga för placebo som vuxna kvinnor verkar vara.
Och ja,även jag hade barnastma som liten,likt det barn som en av Folkets röst vittnar om i SvD.En dag när jag var 12 beslöt jag att kasta medicinerna och klara mig utan dem för resten av livet.
Jag var trött på att alltid få höra vad sjukdomen begränsade mig till.Inte springa så jag fick ont i bröstet.Inte klappa katter(men jag fick katt av mina morföräldrar som jag faktiskt tålde utmärkt).Det var som om sjukdomen blev en oönskad del av mig jag inte längre ville leva med och vägrade låta mig definieras av.
Sedan den dagen 1985 har jag aldrig behövt Ventoline eller Bricanyl.
Barnastma försvinner faktiskt ofta av sig självt om den debuterar innan 15 årsåldern och det var väl kanske det jag kände att den var på väg att göra.
Men några antroposofer behövde jag inte.
Jag vet inte hur det är med er.Men själv blir jag hellre botad av Dr House än placebofierad av en leende alternativmedicinare.Hur vackra färgerna än är.
(George Costanza provar alternativmedicin och resultatet av det)
ska vår nya lillasyster eller lillebror komma till oss.Det känns okej att säga det nu när jag sett det lilla livet och vet att allt ser normalt ut.För ett år sedan hade jag inte väntat till efter ultraljudet,men nu känns det som om jag är en av dem som just insett att vissa saker inte bara drabbar andra.
14 veckor tog det innan jag vågade andas ut.Men nu så!
Min svägerska,själv boende på Södermalm,myntade uttrycket “mysläckert” för ett par år sedan.Jag har iallafall inte hört det varken förr eller senare.Just Söder verkar vara en kretspunkt för människor som är just mysläckra. Ann Söderlund tycker jag kan få personifiera det uttrycket,för den som nu undrar exakt vad som avses med det.
Mysläcker är den som är lyckligt lottad nog att få leva ut en speciell lätt bohemisk livsstil där allt är rätt.Kläder,boende,barnens strumpor och läseböckernas genuskorrekthet.En mysläcker förälder har ofta ett intellektuellt yrke och ses ofta sittandes på ett café med laptopen.Kanske är han/hon översättare,frilansare eller något annat som möjliggör att man själv kan styra sina arbetstider och därmed sitta länge på balkongen med latten på morgnarna efter det att man sprungit ner på dagis i pyjamas och lämnat barnen.Ja,jag är lite avis,speciellt på klädsjälvförtroendet.
Vi som inte helt kan leva ut våra mysläckra sidor av olika skäl vare sig det nu är var vi bor eller hur vi arbetar kan väl få vara lite sarkastiska,ni andra kan väl försöka bortse från udden.
Här har vi alltså en människa som hittat en livsstil efter kanske åratal av letande och lever i den fullt ut.Läckra,helrätta vintagekläder som säkert är helt koordinerade i sin färgsprakande påfågelsprakt.Ingen Mimi Bobeck-pajaslook här inte.Helt lagom och rätt.Lättcrazy.
En,förmodar jag,läcker våning på Söder med rätt inredning har människan också.Hon har ett fritt hemarbete som hon tjänar bra på,liksom maken(som sitter på ett café med laptopen i knät).Inget motvilligt löneslaveri här inte.Hon kan gå i pyjamas och lämna barn på dagis,och hör och häpna,INGEN höjer på ögonbrynen för att hon tar på sönerna rosa strumpor!
Inte för att någon gjort det här i småstan heller någon gång,men okej,låt henne glädjas över denna frisinnade oas i öknen.Söder.
Allt är med andra ord “mysläckert”,detta privilegium att få leva i en tillvaro där allt är rätt nog att platsa i vilken inredningstidning som helst.När laptopen vikts ihop i väskan och dagens latte uppdrucken kan man ju botanisera runt i de läckra butikerna som säljer allt det här som upprätthåller livsstilen.
Javisst unnar jag dem det.Samtidigt kan jag inte annat än fnissa åt att det blir oerhört kul när man kan gissa sig till ganska exakt allt utan att ha läst klart hela artikeln.Det finns en hel marknad för den som är intresserad av att hotta upp sin inredning,kläder,make och sina barn.Allt från köksprylar till barnkläder.Kör på!
Det är inte lätt att vara mamma.Eller att vänta barn,iallafall inte det första. Om barnmorskornas omyndigförklarande av mammor kan man läsa i Anna Larssons kolumn i SvD.
Medan jag läste kastades jag tillbaka till nittiotalet och den tid då jag som student med barnets far boende i en annan stad tvingades att som ensam kvinna,dessutom ung,möta en mycket speciell värld och kultur.Barnmorskornas.Kvinnor kan vara oerhört patroniserande mot andra kvinnor,fick jag lära mig.Den hårda vägen.
Det var inte mycket man fick ha för sig själv.Varför kom jag ensam till MVC?Var fanns pappan?klapp på huvudet.Stackars dig,behöver du prata med någon?Skriv i journalen.
Nej,någon vänta-barn grupp tyckte hon inte jag skulle gå i.Det var ju så många par där,det kunde bli pinsamt för mig,sa hon.Jobbigt,kanske hon menade.Men det spelade inte någon roll,för hon hade talat om för mig vad jag skulle tycka.
Såsmåningom lyckades pappan,min nuvarande man,och jag pussla med tågtider och dagar så vi KUNDE få gå på den förberedande klassen.Det påståddes så mycket.I det läget hade jag inget att sätta emot för jag visste ingenting.Inte hur jävla ont det gör att pressa fram en unge eller att EDA inte skulle fungera alls på mig fastän barnmorskan på kursen bedyrade att “alla” tycker att EDA är så bra.
Kroppen vet vad den gör!Jo,det kanske den gör för det mesta,men inte alltid.
Du är blottlagd.Och det slutar inte efter barnmorskans förlossningsförberedande kurs.Nej,det är bara uppvärmningen.Är du inte gift får du svara på hur många du legat med under konceptionsperioden(alla som inte är gifta knullar ju som bekant runt som kaniner),fast den frågan står inte barnmorskan för förstås.
Och alla pekpinnar.Du vet ju ingenting.Barnmorskan,som kanske inte fött ett enda barn,vet allt.Och hon kan vara beredd att försvara sina myter om den fantastiska kvinnokroppen med näbbar och klor.
Så ve dig om du tycker det är ganska äckligt att se på en förlossning i känslosåpan Sjukhuset eller tror att ett glas vin då och då under amningen är okej.Ve den som tycker att amning är en plåga.Fantastiskt ska det vara.Själv skulle jag inte kunna ens låtsas att det är varken intressant eller roligt att se en främmande människas förlossning.
Helt fel hade hon väl inte,min första barnmorska.Kroppen är till en viss gräns ganska fantastisk.Men fortfarande är jag inte mer än människa.
Den barnmorska jag har nu är fantastisk.Fyra graviditeter har jag haft henne och hon känner mig.Vet att vissa saker går jag inte på.Det ska hon ha tack för.
Men än idag är det första man möts av när man ringer MVC för att tala om att det blivit ett plus på kisstickan ett ganska aggressivt:”hur mår du då?”.
Jotack,fint.Jag spyr galla som en hund när jag vaknar och det är klart,kanske jag är rätt orolig för en massa saker.Men det tror jag faktiskt inte att jag är ensam om.
Det är väl en fyra månader sedan jag gjorde mitt senaste inlägg.En kommentar som gjorde mig glad idag fick mig att logga in på mitt bloggkonto igen.Jag värdesätter enormt när ett inlägg säger någon något.Satte en bröddeg.Läste mina gamla inlägg.Kände mig med ens ganska trött när jag insåg att det var missfallet som tog bort lusten att skriva.Varför egentligen?Jag vet inte.
På väggen i vårt sovrum har jag satt upp mina morföräldrars bröllopsfotografi från 1947.Jag växte upp hos dem till större delen.Morfar med sin pipa,Greve Hamiltons blandning,schackspelet han lärde mig spela på och lät mig vinna för ofta på.Hon kommer inte lära sig om du låter henne vinna hela tiden,sa mormor.Men morfar lät mig vinna ändå.Han lärde mig spela kort också,fast han inte kunde ljuga och helt saknade pokeransikte.Vi spelade om femtioöringar,mormor,morfar och jag.
Ibland gick morfar till sitt arbete på underliga tider.Sent på kvällen,mitt i natten eller mitt på dagen.”Har du pipan,tobaken och tändstickorna?”ropade mormor från altanen.”Jaja”,svarade han och vinkade åt oss när han gick ner på stigen bakom vedboden.Han var lokförare,min morfar.Sina saker bar han i en SJ-portfölj av rynkigt läder med en SJ-plåtmugg för kaffet i.Hemma gick han helst runt i sina tofflor som han gjort av ett par gamla finskor han klippt av bakkappan på och kallade “krisens Sverige”.Han spelade gärna Monopol med oss,men först ville han alltid påpeka att det var ett förbannat kapitalistspel.Allt med glimten i ögat.Vilken fantastisk man han var.Som skrev dikter,kunde tala offentligt så andra lyssnade och mormor,hon var fantastisk på sitt sätt även om hon på många sätt var ganska olik.
Har ni sett reklamen för Apf-pension där man konstaterar rätt osanningsenligt att allt nog blir bättre med åren?Jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen är så att folk inte längre röker i sina bilar eller hemma när barnen sitter vid matbordet.Visst fan fanns det pizza på sjuttiotalet och nog var det rätt skönt att göra sina telefonsamtal från en kiosk även om det regnade.Man slapp ju ringandet i handväskan i tid och otid.Nätmobbning fanns inte.Inga ungar behövde iallafall vara rädda att plågoandarna fotograferade dem i duschen och lade ut bilderna så hela världen kunde se dem.Lidandet var aningen mer gripbart.Om vi är lyckligare med fler kanaler på abonnemanget än vi ens vet om att vi har,ja det får var och en avgöra för sig själv.
Enligt en liten ovetenskaplig oppinionsundersökning på ett föräldraforum är jag inte ensam om att tycka att Discovery channels påannonseringar av sitt segment “Bensin i blodet” är sexistisk och unken.
I stort lyder speakerns text som följer:”Planerar du för en baksmälla i helgen?Skicka då iväg tjejen på shoppingrunda,ät något gott och kolla in de hårda grabbarna och deras vrålåk”.Just det,skicka iväg TJEJEN.Varpå man får se bakdelarna av två välsvarvade tjejer i lagom avslöjande outfits som vandrar iväg från kameran som ögonfägnad åt den tilltänkta manliga publiken.
Inte första gången Discovery gör sig skyldiga till sexistiska övertramp där motorsport och liknande tillägnas männen med direkt tilltal medan i princip inget tillägnas kvinnor.Som om kvinnor inte kunde vara intresserade av motorsport för det första!Mina egna ungar tycker mycket om att titta på Mythbusters,Så funkar det(ett program där man pedagogiskt a´la sjuttiotalsbarnprogram får följa olika vardagsprodukters tillverkning,ackompanjerat av underhållande och putslustiga kommentarer) och Skitiga jobb,så det blir en del Discovery channel hos oss.Nu måste vi särskilt påpeka för dem att tjejer självklart kan vara intresserade av motorer och att speakern på Discovery inte säger att E,snart 7 och tjej,inte får se på motorprogram.
Skärpning nu,Discovery.Lägg av med könsdirektiven!
