Ipren,rökning och integritet

Om en gravid vill synas ska hon tydligen röka.Gravid rökande kvinna sätter sig på näthinnan på människor.Och rör upp känslor.Hos mig med visserligen,men vad ska man göra åt en sådan sak som inte ens är förbjuden?Skälla på henne?Slita paketet ur nävarna på henne?Gör man sig inte skyldig till egenmäktigt förfarande då?Eller integritetskränkning?

Ja,det är frågan.
En intressant diskussion i ämnet dök upp på ett forum om föräldraskap.
En hälsomedveten mamma hade sett “en hårdsminkad tonårstjej på 18+/- 2 år som var höggravid,såg arg ut och stod och rökte”.Informationen om ålder,sinnesstämning och sminkning förstärkte förstås intrycket av att det här var minsann någon som inte begriper sitt och det ofödda barnets bästa.
Nu var då frågan,ska man säga till den rökande kvinnan att fostret kan ta skada,räkna upp alla rön och eventuella skador det kan få?
Själv svarade jag nej.Av det enkla skälet att mamman säkert redan hört femtusen gånger av barnmorskor och andra experter på MVC att rökning är aja baja under graviditeten.Och om inte deras uppläxande haft någon effekt,skulle då en främling på gatan göra någon skillnad till det bättre?Eller skulle mamman rent av bara bli arg?Förmodligen arg.
Är det till och med så att den som “lägger sig i” bara vill känna sig lite rättrådig själv?

Ytterligare en hypotetisk fråga är då om man har rätt att lägga sig i.Jo,tyckte en del,det har man och man har rent av skyldighet att läxa upp en rökande mamma.För rökning under graviditeten är barnmisshandel.Ja,det kanske man kan tycka,men i lagens mening är det inte det.Mamman har rätt att röka även om folkdomstolen anser något annat.Det är väl isåfall lagen vi får börja försöka ändra på.Tills dess får väl mamman som röker röka om inte informationen har någon effekt,hur tragiskt man än kan tycka att det är.
Och någon uppläxning tänker jag inte ge henne eftersom det är effektlöst och jag undrar för vems skull man läxar upp främlingar som gör något som man tycker är fel trots att det inte är olagligt.

Detta fick mig att börja fundera på integritet.Var gränsen för den ska dras när ett foster är inblandat.Vad andra ska ha rätt att lägga sig i och inte.Om hur man som gravid(nej,jag röker inte om någon undrar)verkligen ligger på gränsen till att vara allmän egendom.Ska andra få lägga sig i om de ser en gravid ta en Ipren ur handväskan på stan eftersom läkemedlet i fråga är klassat som “D”(alltså ganska riskabelt vid graviditet)i FASS?
Fundera på den.

Men efter att i svallvågorna efter FRA-debaclet ha läst att Socialstyrelsen velat upprätta ett sk “Fetmaregister” över alla barns vikt och längd,med eller utan deras medgivande,är alla integritetsfrågor något som engagerar mig.Som tur var sa Datainspektionen nej till Socialstyrelsens 1984-förslag.

Rosa eller blått piller,frun?

Ibland är jag aktiv på föräldraforum.Eller aktiv och aktiv förresten.Men iallafall,jag tittar in och läser eftersom det ger koll på vad andra tänker om diverse saker,diskutera sådant inte många vill sätta sitt namn under.Det är småunderhållande och lärorikt.Avslöjande.

En dag råkade jag läsa en tråd skapad av en ambitiös gymnasieelev som skulle göra en statistisk undersökning som matteuppgift(varför fick inte vi sådana spännande uppgifter?)Frågan löd ungefär:
Ponera att du fick möjlighet att ta ett piller utan läkarkonsultation,receptfritt som Strepsils och utan andra krav.Du får välja mellan ett rosa och ett blått.Tar du det rosa blir ditt barn en flicka,tar du det blåa blir det en pojke.Skulle du ta det?

En del svarade ja,men de flesta gudskelov nej.Varför “gudskelov”?Jo,för hur skulle könsfördelningen se ut i framtiden om alla fick välja fritt efter egen preferens?Om jag skulle gissa utifrån självstudier av liknande diskussioner jag läst under åren så skulle ungefär 75% av framtidens vuxna(här i Sverige alltså)vara kvinnor.
Så gudskelov kan vi inte välja så lätt än.Frågan är om vi ens borde kunna?Jag vet faktiskt inte.

Alla som varit gravida har väl önskat hit och dit,tjuvkikat lite extra runt genitalierna på ultraljudsundersökningen.Barnmorskorna säger i de flesta län inget om barnets kön,de säger att de inte kan se eller att det inte ingår i undersökningen.Och det är klart att det är en överflödig uppgift för en undersökning som har till syfte att upptäcka skador och missbildningar.
En önskan om ett visst kön i första hand och en vägran att acceptera det man inte helst önskade är två vitt skilda saker vill jag påpeka.Så ni inte retar upp blodtrycket i onödan.

Kvinnor,om man ska hårdra och provocera lite,vill kanske ha en dotter att identifiera sig med och köpa gulliga kläder till,männen verkar mer sällan bry sig.Kanske en pojke att sparka boll och meka med vore lite extra kul då,men de säger inget direkt eftersom det vore lite fult att säga att de önskar en pojke.
De verkar vara lite som de där männen i amerikanska 90-tals talkshower som sitter apatiska eller småflinande medan flickvänner och fruar river ögonen ur varandra.Håller sig helst utanför det känslomässiga.

Jag har själv önskat,och analyserat mina känslor inför en eventuell son eller dotter.Resultatet har kommit ut på fifty/fifty även om känslorna däremellan har varit varierande.Könsbestämning är laddat och avslöjande.Även den mest rabiata jämställdhetsförespråkare kan avslöja sig som könsrasist.

Ja,om man säger att man “inte gillar pojkar”,som en mamma jag hörde en gång uttalade sig tillexempel?Vad gör man om man får en son då?Tur nog hade hon inga söner och jag hoppas hon inga får.
Nej,det var inte Linda Skugge,men det skulle kunna ha varit.Om jag inte minns fel sade hon också något liknandeen gång.
“pojkar,de är ju bara jobbiga!”
Skaffa en Barbiedocka istället.

Svär inte så jävla mycket!

Ett upprört föräldrapar som tycker att det svärs för mycket i barnteve har skrivit ett debattinlägg i SvD idag.Intressant!

Jag har funderat på detta ibland.Cartoon Network,denna kloaköppning som spyr reklam,ingår nämligen i vårt basutbud,så jag har på eget bevåg när tid funnits studerat språk och kvalitet hos barnprogrammen.Naturligtvis tycker barn av naturen extra mycket om det som föräldrarna bannar bort.Det ingår i revolterandet lika mycket som barnteveskaparna förstås vet vad barn gillar mest,snabba klipp,häftig musik,trendkoll och svordomar.

Det svärs lika mycket i Vännerna och Jerry,ett program som då och då visas i SVT:s block och som verkar vara skapat av killar i tjugoårsåldern med svåra konstnärskomplex,alternativt hipphetskomplex.
Förmodligen är de i verkligheten närmare 35-40 än 20.
Vännerna och Jerry,liksom Sune,är riktat till barn mellan tonåren och småbarnsåldern.Alltså säg 8 till 13 eller något i den stilen.Sune är ganska oskyldigt,men Vännerna och Jerry verkar snarare vara riktat till en vuxen arty-fartypublik med “koll”.Vuxna pojkar som vill se sitt verk på teve.

Svordomarna stör mig inte nämnvärt egentligen,barn lär sig värre saker i skolan och upprördhet över sådana saker bara gödslar markerna för diverse vuxna med medelålderskomplex som vill verka unga och försvara svordomens berättigande.Däremot är barnprogrammen generellt rätt dåliga,fult gjorda,fult färgsatta och rätt omöjliga att uppskatta för en vuxen som råkar sitta med trots att de tillverkats av vuxna.
Ett lysande undantag som jag själv fortfarande älskar är Trazan och Banarne.Mina barn älskar det lika mycket.

Vuxna svär,det kan vi erkänna direkt.Jag med,självklart.Det är oundvikligt och barn älskar det.De snappar upp svordomarna som utsvulten akvariefisk letar pellets.De vet ju att svordomarna är snedsteg,undantag och det bör de förbli.
Det finns ingen anledning att sanktionera dem och göra dem rumsrena,vad ska man då använda för kraftuttryck när de verkligen behövs?

Allt behöver inte vara tillåtet,inte minst för ett språk fullt av svordomar låter platt och fult.Det är gräsligt när människor pratar med svordomar i var och varannan mening,det berövar budskapet respekt och gör att jag inte tar det på allvar.Nej,jag tar det inte på allvar,jag vägrar att bli svuren åt eller att lyssna på någon som svär när den tilltalar mig.Om de sen vill svära åt varandra så får de självklart göra det.
Svordomar är naturliga.Men likt socker ska de inte vräkas över allt som sägs tills man spyr av dem.
Enkelt.

Reklamsodomi

Nu senast igår fick jag höra Audis senaste reklamsnutt,ackompanjerad av Monica Zetterlunds fina “Visa från Utanmyra”.För mig har den absolut inget med bilar att göra och jag vill slippa tänka på Audi varenda gång jag hör den.
Liksom jag vill slippa tänka på en massa andra produkter som nu de senare åren knutits ihop med musik som är etablerad och var det innan reklammakarna kom på den briljanta idén att använda känd musik för att kanske väcka existerande minnen och associationer hos människor som ser filmen,kanske ge människor en slags känsla av soliditet hos produkten.Vad vet jag.

Skit,säger jag.Förbjud all användning av redan existerande musik i reklam,låt reklamarna enbart få använda originalmusik komponerad för syftet.Sluta sodomera gamla musikskatter för fula produkter.
Reducera samtidigt all jävla reklam med dansande Angelina Jolie-kloner som marknadsför kläder och solkrämer också.Jag vill fan inte se mer hud i reklam,vare sig det är fotomodeller eller ej.Jag tror jag råkat ut för en spyfärdighetsreaktion eller vad man ska kalla det,vad gäller nakenhet och exponerande av hud i reklam.

Först tyckte jag att det här var liberalt och fint.Människor är ju vackra,tänkte jag politiskt korrekt och inlärt.Man vill ju inte heller vara pryd,det är reaktionärt att vara pryd.Men nu när alla andra tycker att nakenhet är fint vid alla tillfällen så känns det ännu mer okej att inte tycka som alla andra.
Nu känns det inte vackert längre,bara läbbigt.Jag börjar längta efter det pampiga viktorianska modet,den tid när sex och nakenhet fortfarande var lite spännande och förbjudet.När det fortfarande fanns ett “privat”.Samtidigt som det exponeras så mycket överallt är det fortfarande förbjudet för kvinnor att bada utan BH i badhus,på klassiskt dubbelmoralvis.

Nej,långa,snygga viktorianska kappor,det vore något det.Oerhört vackert och oerhört sexigt utan att vara övertydligt.Stilfullt.
Framhäver kroppens form på ett skönt sätt.Inte på ett Filip och Fredrik-buskissätt,inte på ett reklamförskönat vis.Jag tycker inte särskilt mycket om vår tid,den är trist och utslätad generellt.Om jag har levt ett tidigare liv så har jag levt i ett stort slott,omgiven av vackra trädgårdar,skild från pöbeln och omgiven av enbart saker jag tycker om,det är jag säker på!

Och apropå F&F,nu kommer en norsk knock-off på samma trötta koncept på kanal 5.I trailern fick man se ett exempel på det jag snackade om tidigare,en naken tant med valkarna hängande,inlagd för att locka fram skratt och förskräckt förundran och självklart inte för att locka till köp av solkräm.
Hon verkade totalt oberörd,en sådan självkänsla kan man ju beundra förstås.

Filip och Fredrik,ni var enormt sköna de första säsongerna.Men lägg av nu.Och gör inga fler knock-offs!

Nya idiotiska höjder

Jag visste faktiskt inte att det finns babyparfymer att köpa-men gud,förvånad blir man ju inte längre.Men de finns alltså.Och de säljs främst av den trendiga,spanska varuhuskedjan Zara och vårt eget gamla hederliga,borgerliga köptempel NK.

Man förmodar gärna att de som handlar där tillhör den medvetna,köpstarka storstadseliten,de som lägger ut rejält med pengar på märkeskläder för barn och senaste vagnen,inte sällan har de väl flera olika vagnar för att matcha mammas outfit för dagen.
Och eftersom de ser sig själva som medvetna och köpstarka så kan man ju tro att de fattar att barn och parfym är en meningslös och helt onödig kombination.
Att parfym är onödigt på spädbarn som väl knappast besväras av armsvett och dessutom kan trigga allergier.
Att man kan uppskatta bebisdoften så länge man har den,och inte dränka den i läskig,kräkframkallande artificiell doft.
Men så är det tydligen inte.Och självklart så är det så att den modemedvetna mamman inte kan förknippas med den minsta bajslukt eller sur kräkdoft om bebisen råkar spy upp en munfull på Molosparkisen.

Fram med lilla flaskan ur Skip-Hopväskan.Och hemma sätter de väl upp sådana där “doftförbättrare” som sprutar kemikalier ut i hemmaluften med inställbara intervaller,den som en datoranimerad reklammamma i ekorrgestalt rekommenderar för att ungar är så jobbiga(för att de luktar?)och för henne blir livet så mycket lättare om en dosa automatiskt sprutar parfym ut i huset så hon slipper ens tänka på det.

Jag suckar trött-igen-och återgår till att med Wettextrasa försöka skrapa bort nytillkomna fläckar av curry och grönsakslasagne från mina i morse nytvättade jeans.
Parfym?Nääe,det finns ändå inget som luktar godare än min bebisdotter Aleidis.Ingen jäkla designerparfym i världen.

Pappor och kläder

Den briljante amerikanske komikern Jerry Seinfeld sade en gång att mäns och kvinnors zappande på fjärrkontrollen skiljer sig åt.Män jagar,kvinnor samlar.Män är bara intresserade att se vad det finns för något annat på TV,kvinnor vill ge alla program en chans innan de zappar vidare.
Ta nu inte detta på för stort allvar,ni genusmedvetna.Ta istället allt jag säger med en nypa salt och en näve humor.

Varför nämner jag nu detta?Jo,det gäller barnkläder.Lindex i vår lilla stad har flyttrea på barnkläder eftersom butiken snart ska maka sig upp ett plan i etapp två i galleriabygget.För sammanlagt 679 kronor fick jag följande:

• 8 par barnbyxor
• 2 barntröjor
• 2 barnjackor,en vintermodell och en vårmodell
• 1 barnhuvtröja
• 3 par nylonstrumpor åt mig själv

Inte illa eller hur?Sådana tillfällen får man ta som storfamilj,och man får fylla på inför kommande säsong snarare än den som nu är.Vad det skulle gått på till ordinarie har jag inte räknat efter än,men några tusen är väl en adekvat gissning.Bara höst/vinterjackan åt äldsta tjejen skulle gått på 499 till ordinarie,vårvarianten 349.

Nu till saken.Min man och jag har ingen stereotyp uppdelning av sysslor,jag lagar visserligen maten oftast,men städar gör han så mycket bättre,mer metodiskt och effektivt än mig.Men när det kommer till kläder,och i synnerhet barnkläder,har han ingen koll alls.Verkligen nästan noll!
Jag samlar för nästa säsongs behov,han ser behovet först när det är akut.
När ungarna ska iväg till skolan på morgonen och det plötsligt inte finns en regnjacka i rätt storlek,typ.Och därför är det väl tur att vi kompletterar varandra.Hur skulle jag klara mig utan hans städmetodik?Och han utan min näsa för klädbehov?Man hade väl fått lära sig förstås,nöden är uppfinningarnas och färdigheternas moder.
Men det är alldeles utmärkt skönt som det är nu.

Och jag är nöjd som bara den över generöst drop in-fika på skolan och den efterföljande räden på Lindex.Som jag säkert hade varit efter en dags samlande i skogen om jag levt för fyra tusen år sedan.

Det var en gång

När melodifestivalen existerade i ett hanterligt och för folket begripligt format.En gång när Irland vann vartannat år och däremellan Storbritannien,Belgien,Luxemburg och kanske Sverige någon gång emellanåt.Det var länge sen.Alla låtar lät lika mycket likadant då med,fast de lät västeuropa,och även om det sved när Sverige hamnade under topp-tre så fann folket nästan alltid vinnaren trallvänlig och begriplig.Den var ju västeuropeisk.Den gick att mixa in i blandbandet.
ABBA-pop.Lite ballad.Förutsägbart var det då med,fast på ett lite annat sätt.Ett tryggt,mätt sätt.

Någon gång när det nu var svällde plötsligt melodifestivalen i Sverige över alla bräddar och täckte varenda lördag under några veckor i ett tjockt lager av folkligt sediment och TV-snacks.
Det var bättre förr.Ja,förutom att nu har östeuropa kommit och rört om i grytan,underbart tycker jag även om jag inte intresserar mig ett dugg för melodifestivalen.Det var igårkväll vid tolvtiden som jag började undra varför det var så folktomt ute för att vara lördagkväll och varför grannarna inte spelade dunkadunka som de brukade.
De var förstås TV-fjättrade.Och en snabb titt i dagstidningens TV-bilaga bekräftade att en hel vår av schlagerförspel nu förväntades mynna ut i någon slags orgasm för Sverige.Oj,tänkte jag.Slå på och kolla lite?Det var rösträkning.Gäsp.Bredde en macka och gick ut med hunden,satte igång tvätten.Ryssland verkade vinna.
Jag är russofil så mig gör det absolut ingenting.Men jag undrar hur mycket känslor andra(vuxna) investerat i melodifestivalen?Ungefär lika mycket som jag och mina kompisar gjorde när vi var tolv?

Min snart sjuåriga dotter har börjat intressera sig för nagellack,löshår och vuxna kläder.Jag som inte ens använder de två förstnämnda annat än att jag penslar lite lack på tårna när det är sandaldags.
Lite lack fick hon,precis som jag fick som barn.It ends there for now.

På besök i barndomslandet

Skolavslutningen närmar sig med stormsteg,ungarna fröjdas men det gör inte mamma.Lov betyder aktiviteter.Ativiteter betyder att man själv inte bara får vara och göra ingenting,en lyx jag alltid har uppskattat.
Jag tror aldrig jag riktigt sett fram emot skolavslutningar och lov,inte sedan jag var;säg under 12.Sedan skulle man GÖRA någonting på lovet,ingenting var inte längre tillåtet.Klippa gräs,gå upp tidigt,gå ut med hunden,hjälpa till att rensa någonting,svamp,bär,trädgårdsland.Det låter säkert hårdare än det var.
När man sett klart på Solstollarna eller krafsat i sig cornflakesen skulle man ju göra någonting.
Morfar och mormor började bli äldre och tiden när jag satt i rottingkorgen på morfars styre eller på pakethållaren på väg till badsjön var förbi för länge,länge sen.Mamma var hårdare och aktiviteterna började likna bootcamp.Frivilligt men ändå inte riktigt.NÅGOT skulle man göra.Ingenting hade plötsligt blivit fult.
Det var dags att bli lite vuxen alltså.Sedan var det ju dags för något som skulle kunna kallas sommarjobb,mitt allra första riktiga fick jag iallafall inte förrän jag var sjutton då jag diskade och lade upp mat på tallrikar på Lillhagens mentalsjukhus i Göteborg.
Horror.För pengarna köpte jag en häst.

Jag saknar ändå min barndom ganska mycket,kanske är det åldern och det faktum att platsen där jag växte upp inte längre liknar det jag minns.
De flesta husen finns kvar,men det här vuxit upp andra mellan dem,bebyggelsen är tätare,nybyggd och dyr,andningshålen där man var barn(mellan hem och skola)börjar försvinna.Roteberget finns iallafall kvar,orört.Jo,jag tog en promenad på mina gamla stompinggrounds för något år sedan.Jag fick lite gråtvärk i ögonen för det leker andra barn där nu.Som det ska vara,men något svider ändå.
I husen där mina kompisar bodde bor det nya familjer eller åldrande föräldrar som tillbringar all ledig tid på vinresa i Toscana eller Provence.
Det gär lite ont att tjugo år går så fort.

Senaste nytt på husdjursfronten är att barrträspån ska vara cancerframkallande.Jag som hanterat så mycket barrträspån i mina dar OCH garvat åt alla larm,nu funderar jag på att byta ut marsvinens mot cederträspån(dyrt!) eller Toa-Lätt.

Jag har avsiktligt bojkottat mors dag.Jag orkar inte låtsas vara en tacksam och fin dotter,och jag vet att hon älskar uppmärksamhet.Do the math.
Och apropå mammor och kanske även trovärdighet;kan en kvinna amma nio barn samtidigt?Alla som tycker att det kan kännas kämpigt att amma ett när stressen slår in,räck upp en hand.Och nio då?
Jag är böjd att tro att det är en viss kommunistisk propagandaapparat som surrar i bakgrunden här,men vem vet?

Popjesus

Mangajesus är här.Jag är inte förvånad,inte upprörd heller.En del kallar det indoktrinering av barn,andra skymfande av kulturskatter eller liknande.Allt beroende på om man anser sig vara troende och vill skydda originalet eller om man inte är det och därför anser att barn och andra som förmodas inte kunna tänka själva ska skyddas från den.Varför?

Alla ikoner omvärderas och omformas av nya tider.Och även om man inte tror på Gud(jag gör det inte,iallafall inte enligt bibeln)så är bibeln en fantastisk,om än grym,saga.Den hör till allmänbildningen,och om en serieversion kan nå fram med ett tungrott budskap till en ny generation,så varför inte.Jag ser fram emot att läsa mangabibeln!

Slagtränas genus lever kvar

Var på sk utvecklingssamtal med snart sjuåriga dottern idag.Nemas problemas,hon är som jag redan visste orädd och framåt.Vårens första brännbollsmatch hade också spelats på eftermiddagen berättade fröken.
Då passade jag på att fråga om slagträna fortfarande benämns i maskulinum och femininum och ja,de gör det.Tyvärr,tillade fröken,och jo,lärarna säger ifrån numera.Det heter platt och runt slagträ,inget annat.Kan tänka mig att en del pappor(främst) himlar med ögonen och tänker;¨”fan,detta jävla genustjat” och smygoroar sig för att sonen ska förvandlas till bög om han gråter,slår med platta träet eller leker med spisar och dockor när pappa inte ser.

“Tyvärr förs det vidare från generation till generation”,tillade fröken Eva lite uppgivet.Föräldrarna lär alltså ungarna säga kill och tjejträ,av lättja eller på trots,för det dög ju fint när mamma och pappa var små på åttiotalet.Barn är ju sådana,inget att göra en grej av.
Det var mycket som dög då som känns obegripligt i backspegeln!
I det här huset säger vi iallafall platt och runt.För det är ju det de är,platta och runda.Varför krångla till det med värderingar hit och dit?